× 
 Från
 Till
 Metod

 

Världens skapelse

1 I begynnelsen* skapade Gud himmel och jord*. 2 Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.

3 Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. 4 Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5 Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen.

6 Gud sade: ”Mitt i vattnet ska finnas ett valv* som skiljer vatten från vatten.” 7 Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet över valvet. Och det blev så. 8 Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon, den andra dagen.

9 Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Och det blev så. 10 Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

11 Gud sade: ”Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden.” Och det blev så. 12 Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott. 13 Och det blev afton och det blev morgon, den tredje dagen.

14 Gud sade: ”På himlavalvet ska finnas ljus som skiljer dagen från natten. De ska vara tecken som utmärker högtider, dagar och år, 15 och de ska vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det blev så. 16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, och likaså stjärnorna. 17 Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, 18 att härska över dagen och natten och att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. 19 Och det blev afton och det blev morgon, den fjärde dagen.

20 Gud sade: ”Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar* ska flyga över jorden på himlavalvet.” 21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 22 Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Och fåglarna ska föröka sig på jorden.” 23 Och det blev afton och det blev morgon, den femte dagen.

24 Gud sade: ”Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det blev så. 25 Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.

26 Gud sade: ”Låt oss* göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden* och alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade människan till sin avbild*, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna* skapade han dem. 28 Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”

29 Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. 30 Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. 31 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.


Inledning till boken
Första Moseboken kallas också Genesis (grekiska för ”ursprung”) och Bereshít (hebreiska för ”i begynnelsen”, 1:1). Enligt judisk och kristen tradition är de fem Moseböckerna skrivna av profeten Mose (jfr 2 Mos 17:14, 24:4, 34:27, 5 Mos 31:9, 24), som troligen levde ca 1526-1406 f Kr.

Efter en inledning om världens skapelse (1:1-2:3) skildras den fortsatta historien i tio huvudavsnitt. De fem första skildrar urhistorien: Edens lustgård och syndafallet (2:4f), människornas växande ondska (5:1f), Guds dom genom syndafloden och förbundet med Noa (6:9f), människornas spridning över jorden (10:1f) samt Sems släkttavla fram till Abraham (11:10f). De fem sista handlar om hur det utvalda gudsfolket Israel får sin ringa början genom patriarkerna Abraham och Isak (11:27f), Ismael (25:12f), Jakob (25:19f), Esau (kap 36) och Josef (37-50). Josef dog troligen ca 1800 f Kr (se 2 Mos 12:40 med not).

Fotnoter
1:1I begynnelsen   Annan översättning: ”Genom Förstlingen” (Kristus, jfr Joh 1:3 , Kol 1:16 , Hebr 1:2 ).
1:1himmel och jord   Ordagrant: ”himlarna och jorden”. Bibeln skiljer mellan flera nivåer i himlarna, fysiska och andliga (jfr t ex Neh 9:6 , 2 Kor 12:2 ).
1:6ett valv   Annan översättning: ”en utbredning” (även i vers 7-20). Jfr Job 26:7 , 37:18 , Jes 42:5 .
1:20fåglar   Hebr. of , ”flygare”, betecknar även andra flygande djur än fåglar (jfr 3 Mos 11:19-20 ).
1:26Gud sade: ”Låt oss …”   Hebr. Elohím (Gud) är egentligen en pluralform. Gud talar om sig själv som ”oss” även i 3:22 , 11:7 . Se not till 1:1 .
1:26hela jorden   Andra handskrifter (Peshitta): ”jordens vilda djur”.
1:27till sin avbild   Annan översättning: ”i sin avbild” (alltså Kristus, jfr 2 Kor 4:4 , Kol 1:15f ).
1:27man och kvinna   Ordagrant: ”hankön och honkön” (samma ord i 6:19f ). Versen citeras av Jesus i Matt 19:4 , Mark 10:6 .

Parallellställen
1:1Ps 33:6 90:2 102:26 104:2f 136:5f Joh 1:3 Kol 1:16 Hebr 11:3.
1:3Ps 33:9 104:30 2 Kor 4:6.
1:6Job 37:18 Jer 10:12 51:15.
1:7Job 38:8f Ps 148:4 Jes 40:22 42:5 44:24.
1:9Ps 33:7 104:6f Jer 5:22 2 Petr 3:5.
1:14Ps 74:16 104:19 Jer 31:35.
1:16Ps 136:7f 147:4 Jes 40:26.
1:221 Mos 8:17.
1:26Ps 8:6f Hebr 2:6f.
1:291 Mos 9:3 Ps 104:14 136:25.
1:30Jes 11:6f.