² Översten för livvakterna hämtade Jeremia och sade till honom: ”Herren din Gud uttalade olycka över denna plats, ³ och Herren har låtit den komma och gjort som han har sagt. Ni syndade ju mot Herren och lyssnade inte till hans röst, och därför har detta drabbat er. ⁴ Men i dag löser jag dig från kedjorna som dina händer varit bundna med. Om du vill komma med mig till Babel, kom, så ska jag låta mina ögon vaka över dig. Men om du inte vill komma med mig till Babel, så gör det inte. Se, hela landet ligger öppet för dig. Gå dit du önskar och finner för gott.”

⁵ Då Jeremia ännu tvekade, tillade han: ”Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, som Babels kung har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå dit du tycker att det är rätt att gå.” Och översten för livvakterna gav honom färdkost och gåvor och lät honom gå. ⁶ Jeremia begav sig då till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

⁷ Befälhavarna på landsbygden och deras män hörde att Babels kung hade satt Gedalja,* Ahikams son, över landet och att han hade anförtrott åt honom män, kvinnor och barn och de fattiga i landet som inte förts bort till Babel. ⁸ De kom då till Gedalja i Mispa:* Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofajs söner och Jesanja,* maakatitens son, och de hade med sig sina män.

⁹ Och Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, gav dem och deras män sin ed och sade: ”Var inte rädda för att tjäna kaldeerna. Stanna kvar i landet och tjäna Babels kung, så ska det gå bra för er. ¹⁰ Se, själv stannar jag kvar i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Men ni ska samla in vin och frukt och olja och lägga det i era kärl och stanna kvar i de städer som ni har tagit i besittning.”

¹¹ Också alla de judar som fanns i Moab och hos ammoniterna, i Edom och andra länder, hörde att Babels kung hade låtit några av judarna bli kvar och att han hade satt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, över dem. ¹² Då vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade fördrivits och kom till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de skördade stora mängder av vin och frukt.

¹³ Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna på landsbygden kom till Gedalja i Mispa ¹⁴ och sade till honom: ”Du vet väl att Baalis*, ammoniternas kung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att döda dig?” Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem inte. ¹⁵ Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: ”Låt mig gå bort och döda Ismael, Netanjas son. Ingen ska få veta det. Varför skulle han få ta ditt liv så att alla vi judar som samlats hos dig skingras och det som är kvar av Juda utplånas?” ¹⁶ Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: ”Du får inte göra det, för det du säger om Ismael är inte sant.”