Förmaningar

Kapitel 5

¹ Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras:² var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.³ Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.⁴ När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.
⁵ Likaså ni yngre, underordna er de äldre.* Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.*⁶ Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne.⁷ Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.

Var vaksamma

⁸ Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.⁹ Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden.¹⁰ All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit.¹¹ Hans är makten i evighet, amen.

Avslutning

¹² Med hjälp av Silvanus,* som jag håller för en trofast broder, skriver jag kortfattat till er för att förmana er och vittna om att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den.¹³ Församlingen i Babylon,* utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min 'son' Markus.¹⁴ Hälsa varandra med kärlekens kyss. Frid vare med er alla i Kristus.