Deboras och Baraks segersång

Kapitel 5

¹ Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

² När härförare anför i Israel,när folket villigt offrar sig
- lova Herren!

³ Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!Jag vill sjunga,
till Herrens ära vill jag sjunga,jag vill lovsjunga Herren,Israels Gud.

⁴ Herre, när du drog ut från Seir,när du skred fram
från Edoms land,då bävade jorden,då strömmade det från himlen,då strömmade vatten ner
från molnen.
⁵ Bergen skalv
inför Herrens ansikte,Sinai, inför Herrens, Israels Guds, ansikte.

⁶ I Samgars dagar, Anats sons,i Jaels dagar låg vägarna öde.Vandrarna måste färdas omvägar.
⁷ Ingen ledare fanns,
ingen fanns i Israelförrän jag, Debora, trädde fram,trädde fram som en moder
i Israel.
⁸ Man valde åt sig nya gudar,då nådde striden fram till portarna.Men varken sköld eller spjutfanns att se hos de fyrtiotusen
i Israel.
⁹ Mitt hjärta tillhör Israels furstaroch dem bland folket
som villigt offrade sig.Lova Herren!

¹⁰ Ni som rider på vita åsninnor,ni som sitter hemma på mattor,och ni som vandrar på vägen, sjung!
¹¹ När man under sång delar byte mellan vattenhoarna,då lovprisar man där
Herrens rättfärdiga gärningar,att han i rättfärdighet
regerar i Israel.Då drog Herrens folk
ner till portarna.

¹² Vakna, vakna, Debora!Vakna, vakna, sjung din sång!Stå upp Barak! Tag dig fångar,du Abinoams son!
¹³ Då satte folkets kvarleva
de tappra till anförare,Herren satte mig till anförare över hjältarna.
¹⁴ Från Efraim kom män
med rotfäste i Amalek.Benjamin följde dig
med dina skaror.Från Makir kom furstar neroch från Sebulon män
med ledarstav.
¹⁵ Furstarna i Isaskar
slöt sig till Debora.Och liksom Isaskar
gjorde också Barak,ner i dalen skyndade man
i dennes spår.Bland Rubens ätter
hölls stora rådslag.

¹⁶ Varför satt du kvar
bland dina fållor
och lyssnade till flöjtspel
vid hjordarna?Bland Rubens ätter fördes stora överläggningar.
¹⁷ Gilead stannade på andra sidan Jordan.Och Dan, varför dröjde han ännu vid skeppen?Aser satt kvar vid havets strand,vid sina vikar stannade han.
¹⁸ Men Sebulon var ett folk
som föraktade döden,Naftali likaså,
på stridsfältets höjder.

¹⁹ Kungar drog fram och stred,då stred Kanaans kungar vid Taanak, nära Megiddos vatten.Men byte av silver vann de inte.
²⁰ Från himlen fördes strid,stjärnorna stred från sina banor mot Sisera.
²¹ Floden Kishon svepte dem bort, urtidsfloden, floden Kishon.Gå fram, min själ, med makt!
²² Då stampade hästarnas hovar,när deras tappra ryttare
jagade dem framåt, framåt.
²³ Förbanna Meros,
säger Herrens ängel,förbanna, ja, förbanna
dess inbyggare,därför att de ej kom Herren
till hjälp,Herren till hjälp bland hjältarna.

²⁴ Välsignad vare Jael
framför andra kvinnor,
keniten Hebers hustru,välsignad framför alla kvinnor som bor i tält.
²⁵ Vatten begärde han,hon gav honom mjölk,gräddmjölk bar hon fram
i högtidsskålen.
²⁶ Sin hand räckte hon ut
efter tältpluggen,sin högra hand
efter arbetshammaren.Med den slog hon Siseraoch krossade hans huvud,spräckte hans tinning
och genomborrade den.
²⁷ Vid hennes fötter sjönk han ihop,föll och blev liggande.Vid hennes fötter sjönk han ihop och föll.Där han sjönk ihop,där föll han slagen till döds.

²⁸ Ut genom fönstret
skådar Siseras moder,
hon ropar ut genom gallret:"Varför dröjer hans vagn
att komma?Varför hörs inte ljudet
från hans vagnar?"
²⁹ Då svarar de klokaste
av hennes hovtärnor,och själv ger hon sig samma svar:
³⁰ "Utan tvivel vann de byte
som de nu delar:en flicka eller två åt var och en
av männen,byte av praktvävnader
för Siseras räkning,byte av praktvävnader,
brokiga tyger,en brokig duk eller två
för de fångnas halsar."

³¹ Så må alla dina fiender förgås, o Herre.Men de som älskar honom
må likna solen,när den går upp i kraft.

Och landet hade nu ro i fyrtio år.