Guds hjärtelag mot det upproriska Israel

Kapitel 11

¹ När Israel var ung
fick jag honom kär,
och ut ur Egypten
kallade jag min son.
² Men ju mer de har blivit kallade,desto mer har de dragit sig undan.Åt baalerna offrar deoch åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse.
³ Ändå var det jag
som lärde Efraim att gåoch som tog dem upp
i mina armar.Men de förstod inte
att jag ville hela dem.
⁴ Med lena band drog jag dem,med kärlekens band,jag var för dem lik ensom lättar oket
över deras nackar,jag böjde mig ner till dem
och gav dem mat.

⁵ De skall inte få vända tillbaka
till Egyptens land
utan Assur skall bli deras kung,eftersom de vägrade
att omvända sig.
⁶ Svärdet skall rasa i deras städeroch förstöra deras bommaroch frossa omkring sig
för deras onda planers skull.
⁷ Mitt folk är benäget till otrohet mot mig,och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan,upphöjer ändå ingen honom.

⁸ Hur skall jag kunna överge dig, Efraim?Skall jag lämna dig, Israel?Hur skall jag kunna göra
med dig som med Admaoch låta det gå dig som Sebojim?Mitt hjärta vänder sig i mig,all min barmhärtighet vaknar.
⁹ Jag vill inte låta dig känna
min brinnande vrede,jag vill inte på nytt
ödelägga Efraim.Ty jag är Gudoch inte en människa,helig är jag ibland er,och med vrede
vill jag ej komma.

¹⁰ Herren skall de följa,och han skall ryta som ett lejon,ja, han skall rytaoch barnen skall med bävan samlas västerifrån.
¹¹ Likt fåglar skall de med bävan komma från Egyptenoch som duvor från Assurs land.Och jag skall låta dem bo
i sina hus, säger Herren.

Israels synd

¹² Efraim har omgett mig med lögn,Israels hus med svek.Juda är ännu trolös mot Gud,mot den Allraheligaste,
den Trofaste.