Kapitel 8

¹ På den tiden, säger Herren, skall man kasta Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar² och strö omkring dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor, som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De skall inte samlas ihop eller begravas, de skall bli gödsel på marken.³ Alla de som blir kvar av detta onda släkte skall hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.

Ett avfall utan motstycke

⁴ Säg också till dem: Så säger Herren:

Om någon faller
reser han sig då inte upp igen
och om någon går vilse
vänder han då inte om?
⁵ Varför vänder de sig ständigt bort,detta Jerusalems folk?De håller fast vid sitt svek,de vägrar att vända om.
⁶ Jag har lyssnat och hört efter.Det som inte är rätt, det talar de.Ingen enda ångrar sin ondska,ingen säger: "Vad har jag gjort?"Alla viker av i egen riktning,
likt hästar som störtar sig ut
i striden.
⁷ Till och med storken under himlenvet sin bestämda tid,och turturduvan, svalan och trananpassar tiden när de skall komma tillbaka.Men mitt folk känner inte Herrens domslut.
⁸ Hur kan ni då säga: "Vi är visa,och vi har Herrens lag".Se, utan tvekan har de skriftlärdas lögnpennaförvandlat lagen till lögn.
⁹ De visa skall komma på skam,förskräckas och tas till fånga.Se, de har förkastat Herrens ord.Vad har de då för vishet?

¹⁰ Därför skall jag ge deras hustrur åt andraoch deras åkrar åt erövrare.Ty hög som låg,
alla söker de orätt vinning.Profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
¹¹ De tar det lätt med att hela dottern mitt folks skadaoch säger: "Allt står väl till,
allt står väl till".Men allt står inte väl till.
¹² De skall stå där med sin skam,därför att de bedrev sådana avskyvärda ting.Ändå känner de ingen skamoch förstår inte att blygas.Därför skall de falla
bland dem som faller.När tiden kommer
att jag skall straffa dem,skall de komma på fall,
säger Herren.
¹³ Jag skall rycka bort
och förgöra dem,säger Herren.Inga druvor blir kvar
på vinstockarnaoch inga fikon på fikonträden,till och med löven är vissnade.Det jag gav dem skall tas ifrån dem.

¹⁴ Varför sitter vi stilla här?Låt oss samlas och gå in
i de befästa städernaoch möta slutet där.Ty Herren, vår Gud,
låter oss förgås.Han ger oss förgiftat vatten
att dricka,ty vi har syndat mot Herren.
¹⁵ Vi väntade på välgång,men inget gott kommer,på en tid med läkedom,men se, förskräckelse råder.
¹⁶ Från Dan hörs hans hästar frusta.När hans hingstar gnäggar bävar hela landet.De kommer och slukar landet
med allt som där finns,staden och alla som bor i den.
¹⁷ Se, jag sänder ormar bland er,giftormar som inte kan besvärjas,och de skall bita er,säger Herren.

Profetens stora sorg

¹⁸ Var skall jag finna lindring
i min sorg?Mitt hjärta är sjukt i mig.
¹⁹ Hör, dottern mitt folk ropar
från fjärran land:"Finns då inte Herren mer i Sion?Är hennes konung
inte längre där?"Varför har de retat mig till vrede med sina beläten,med sina främmande avgudar?
²⁰ Skördetiden är förbi,sommaren är över,men vi har inte blivit räddade.
²¹ Jag är förkrossaddärför att dottern mitt folk
har krossats.Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
²² Finns då ingen balsam i Gilead,finns där ingen läkare?Varför blir dottern mitt folk
inte helad?