Elifas andra tal

Kapitel 15

¹ Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

² Skall en vis man tala så i vädretoch fylla sitt bröst
med östanvind?
³ Skall han försvara sin sak
med värdelöst tal,med ord till ingen nytta?
⁴ Ja, du gör gudsfruktan om intetoch hindrar andakt inför Gud.
⁵ Ty din synd lägger orden
i din mun,och du väljer listigt tal.
⁶ Din egen mun dömer dig, inte jag,dina egna läppar
vittnar emot dig.

⁷ Var du den första människa
som föddes?
Blev du till innan höjderna fanns?
⁸ Var du åhörare
i Guds hemliga råd?Har du bemäktigat dig visheten?
⁹ Vad vet du som vi inte vet?Vad förstår du
som vi inte förstår?
¹⁰ Både gråhårsman och åldring finns ibland oss,mycket äldre än din far.
¹¹ Är Guds tröst ej nog för dig,de milda ord som talas till dig?
¹² Varför leds du bort av ditt hjärtaoch varför gnistrar dina ögon?
¹³ Ty du vänder din ande mot Gudoch öser ut ord ur din mun.

¹⁴ Vad är en människa,
att hon skulle vara ren,
att en av kvinna född
skulle vara rättfärdig?
¹⁵ Gud kan inte lita på sina heliga,inför hans ögon
är inte himlarna rena,
¹⁶ hur mycket mindre då den
som är avskyvärd och fördärvad,en människa som dricker orättfärdighet som vatten!

¹⁷ Lyssna, jag vill säga dig något,det som jag har sett
vill jag berätta,
¹⁸ vad visa män har kungjort
från sina fäder och inte förtigit,
¹⁹ från dem som ensamma
fick landetutan att någon främling trängde in bland dem:
²⁰ Den ogudaktige plågas av ångest i alla sina dagar,en våldsverkares år är räknade.
²¹ Skräckröster ljuder i hans öron.I hans trygghet kommer förhärjaren över honom.
²² Han har inget hopp om räddning ur mörkret,svärdet är bestämt för honom.
²³ Han irrar efter bröd
och undrar var det finns.Han vet att mörkrets dag är nära.
²⁴ Ångest och nöd
förskräcker honom,de slår ner honom likt en kung rustad till strid.
²⁵ Ty mot Gud har han lyft
sin hand,mot den Allsmäktige
handlar han övermodigt.
²⁶ Med styv nacke
stormar han mot honom,väl skyddad bakom sina sköldar.
²⁷ Han har täckt sitt ansikte
med fetmaoch hans midja sväller av fett.
²⁸ Han bosätter sig
i ödelagda städer,i hus där man ej kan bo,ty de är bestämda till ruiner.
²⁹ Han blir ej rik,hans välstånd skall ej bestå,hans skördar skall ej luta tungt mot marken.
³⁰ Han kan inte fly undan mörkret,hans rotskott skall förtorka
av hetta,han skall förgås
genom Guds* muns anda.
³¹ Han må inte bedra sig
och lita på tomhet,ty tomhet skall bli hans lön.
³² I förtid skall hans mått bli fyllt,och hans kronaskall ej grönska mer.
³³ Han skall tappa sina omogna druvor likt en vinstock,fälla sina blommor likt ett olivträd.
³⁴ Ty den gudlöses hus
blir ofruktsamt,och eld förtär husen där mutor tas.
³⁵ De går havande med elände
och föder fördärv,deras moderliv alstrar förvillelse.