Jobs svar på Elifas andra tal

Kapitel 16

¹ Då tog Job till orda och sade:

² Detta har jag hört många gånger!Ni är alla bedrövliga tröstare.
³ Är det ingen ände på detta tal
i vädret,vad frestar dig att ta till orda?
⁴ Också jag kunde tala som niom ni vore i mitt ställe.Jag kunde fläta samman ord mot eroch skaka mitt huvud mot er.
⁵ Men jag skulle styrka er
med mitt tal,mina läppars tröst
skulle ge er lindring.
⁶ Om jag talar lindras ej min plåga,och tiger jag,
lämnar den mig inte.

⁷ Men nu har han uttömt
all min kraft,
du har ödelagt hela mitt hus.
⁸ Du har fjättrat mig,det har blivit mitt vittnesbörd.Min avtärdhet träder upp
och vittnar mot mig.
⁹ Hans vrede sliter sönder
och jagar mig,sina tänder gnisslar han mot mig.Min ovän sänder vassa blickar mot mig.
¹⁰ De spärrar upp munnen mot mig,hånfullt slår de mig på kinden,alla gaddar sig samman mot mig.
¹¹ Gud utlämnar mig
åt de ogudaktigaoch kastar mig i de ondas händer.

¹² Jag satt i trygghet,
då krossade han mig,
han grep mig i nacken
och slog mig i bitar,han gjorde mig till sin måltavla,
¹³ han skjuter pilar från alla sidor,genomborrar mina njurar
utan förskoning,min galla häller han ut på marken.
¹⁴ Han bryter ner mig
med slag på slag,stormar emot mig som en krigare.
¹⁵ Jag bär säcktyg hopfäst
över min hudoch har sänkt mitt horn i stoftet.
¹⁶ Mitt ansikte är rödflammigt
av tårar,mina ögonlock mörka
av dödsskugga,
¹⁷ fastän mina händer är fria
från våld och min bön är ren.

¹⁸ Du jord, täck inte över mitt blod,låt ingen viloplats finnas
för mitt rop.
¹⁹ Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne,i höjden min försvarare.
²⁰ Mina vänner bespottar mig,mitt öga fäller tårar inför Gud.
²¹ Må han skaffa rätt
mellan man och Gud,mellan ett människobarn
och dess nästa.
²² Ty om endast några år
skall jag vandra på vägenutan återvändo.