× 
 Från
 Till
 Metod

 


Kapitel 41

1 Ingen är så dumdristig
att han retar denne.
Vem är då den som vågar
sätta sig upp mot mig?
2 Vem har givit mig något
som jag måste betala igen?Mitt är allt som finns
under himlen.

3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,om hans styrka
och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom
hans beklädnad?Vem vågar sig in mellan
hans båda käkar?
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörr?Omkring hans tänder bor skräck.
6 Sköldarnas rader sitter stolta
på honom, sammanfogademed hård försegling,
7 den ena tätt intill den andra,ingen vindfläkt tränger in mellan dem,
8 de är sammanfogade
med varandra,de griper in i varandra
och kan ej skiljas åt.
9 När han fnyser strålar det av ljus,hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.
10 Hans gap sprutar ut flammor,eldgnistor bryter fram.
11 Hans näsborrar bolmar ut röksom från en kokande gryta
på elden.
12 Hans andedräkt får kol
att brinna,ur hans gap flammar det av eld.
13 På hans nacke bor styrkan,och skräck dansar
framför honom.
14 Hudvecken på hans buk är fasta,de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,lik den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,i ångest förlorar de fattningen.
17 Ett angripande svärd
kan inte hålla stånd,inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han aktar järn som strå,koppar som murket trä.
19 Han flyr ej för bågskott,för honom är slungstenar
som agnar.
20 Stridsklubbor aktar han som strå,han skrattar åt rasslet av lansar.
21 Hans buk är som skarpa lerskivor,i dyn sätter han spår
som av en tröskvagn.
22 Han gör djupet kokande
som en gryta,han får havet att skumma
som när man blandar salvor.
23 I hans kölvatten strålar vägen
av ljus,djupet synes bära silverhår.
24 På jorden finns inte hans like,han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,han är kung över allt
som är stolt.