Psalm 31

Bön om räddning undan förföljare

¹ För sångmästaren, en psalm av David.

² Till dig, Herre, flyr jag,låt mig aldrig komma på skam,befria mig genom din rättfärdighet.
³ Vänd ditt öra till mig,skynda till min räddning!Var en fast klippa för mig,en borg till min frälsning.
⁴ Ty du är min klippa
och min borg,du skall leda och föra mig
för ditt namns skull.
⁵ Drag mig ur det nät
som de lagt ut för mig,ty du är mitt värn.
⁶ I din hand överlämnar jag
min ande.Du har friköpt mig, Herre,
du trofaste Gud.

⁷ Jag hatar dem som håller sig till
värdelösa och förgängliga
avgudar,
jag förtröstar på Herren.
⁸ Jag vill jubla och vara glad
över din nåd,ty du ser till mitt lidande,du tar vård om min själ i nöden
⁹ och överlämnar mig inte
i fiendens hand.Du ställer mina fötter
på rymlig plats.

¹⁰ Var mig nådig, Herre,
ty jag är i nöd.
Av sorg förtärs mitt öga,
min själ och min kropp.
¹¹ Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan.Min kraft är bruten
genom min missgärning,mina ben förtvinar.
¹² För alla mina fienders skull
har jag blivit till smälekför mina grannaroch till skräck för dem
som känner mig.De som ser mig på gatan
flyr undan för mig.
¹³ Jag är glömd,
borta ur deras hjärtansom vore jag död,jag har blivit som ett krossat kärl.
¹⁴ Jag hör många förtala mig,skräck råder runt omkring.De rådslår med varandra mot migoch smider planer
för att ta mitt liv.

¹⁵ Men jag förtröstar på dig, Herre,jag säger: "Du är min Gud."
¹⁶ Min tid står i dina händer,rädda mig
från mina fienders hand,från dem som förföljer mig.
¹⁷ Låt ditt ansikte lysa
över din tjänare,fräls mig genom din nåd.
¹⁸ Herre, låt mig inte komma
på skam,ty jag ropar till dig.Låt de ogudaktiga komma
på skam,låt dem tystna i dödsriket.
¹⁹ Låt deras lögnaktiga läppar förstummas,de som talar övermodigt
mot den rättfärdige,med högmod och förakt.

²⁰ Hur stor är inte din godhet,som du förvarar åt dem
som fruktar digoch som du i människors åsynvisar dem som flyr till dig.
²¹ Du tar dem i ditt ansiktes beskyddmot människors sammansvärjning.Du gömmer dem i din hyddaundan elaka tungor.

²² Välsignad vare Herren,ty han har visat mig
sin underbara nådi en belägrad stad.
²³ Jag sade i min ångest:"Jag är bortdriven
från dina ögon."Men du hörde mina böners ljud,när jag ropade till dig.

²⁴ Älska Herren,
alla ni hans fromma.
Herren bevarar de trogna,men den som handlar högmodigtvedergäller han i fullt mått.
²⁵ Var starka och frimodiga
i era hjärtan,alla ni som hoppas på Herren!