Psalm 144

Bön om räddning och välsignelse

¹ Av David.

Lovad vare Herren, min klippa,han som lärde mina armar
att kriga,mina händer att strida,
² min nåds Gud och min borg,mitt värn och min räddare,min sköld och min tillflykt,han som lägger mitt folk
under mig.
³ Herre, vad är en människa,
att du bryr dig om henne,en människoson,
att du tänker på honom?
⁴ En människa är som en vindfläkt,hennes dagar
som en försvinnande skugga.

⁵ Herre, sänk din himmel
och stig ner,
rör vid bergen, så att de ryker.
⁶ Låt blixtar ljunga
och skingra dem,skjut dina pilar och förvirra dem!
⁷ Räck ut dina händer från höjden,fräls mig och rädda migur de stora vattnen,ur främlingarnas hand.
⁸ Deras mun talar lögnoch deras högra hand
är en falskhetens hand.

⁹ Gud, en ny sång
vill jag sjunga till dig,
till tiosträngad psaltare
vill jag lovsjunga dig,
¹⁰ du som ger seger åt kungarna,du som befriar din tjänare Davidfrån det onda svärdet.
¹¹ Fräls mig och rädda mig
ur främlingarnas hand.Deras mun talar lögnoch deras högra hand
är en falskhetens hand.

¹² När våra söner står i sin ungdomsom högväxta plantoroch våra döttrar som hörnpelare,uthuggna för palats,
¹³ när våra lador är fylldamed förråd på förrådoch våra får förökar sig tusenfalt,ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
¹⁴ när våra oxar går med full last,när ingen rämna har brutits
i murenoch ingen tvingas dra ut
som fånge,när inget klagorop hörs
på våra gator -
¹⁵ saligt är det folk som har det så,ja, saligt är det folk
som har Herren till sin Gud.