Psalm 78

Dom och frälsning under Israels historia

¹ En sång av Asaf.

Lyssna, mitt folk,
till min undervisning,
vänd era öron till min muns ord.
² Jag vill öppna min mun
till lärorikt tal,uppenbara hemligheter
från gången tid.
³ Vad vi har hört och känner till,vad våra fäder har berättat
för oss,
⁴ det vill vi inte dölja
för deras barn.För ett kommande släkte
vill vi förkunna Herrens lov,hans makt och de under
han har gjort.

⁵ Han upprättade ett vittnesbörd
i Jakob,
sin undervisning gav han i Israel.Han fastställde den
för våra fäder,och de skulle kungöra den
för sina barn.
⁶ Så skulle det bli känt
för ett kommande släkte,för barn som en gång skulle födas,och de skulle berätta det
för sina barn.
⁷ De skulle då hoppas på Gudoch inte glömma hans verkutan följa hans bud.
⁸ De skulle inte bli som sina fäder,ett motsträvigt
och upproriskt släkte,vars hjärta var opålitligtoch vars ande var trolös
mot Gud.⁹ Efraims söner,
välbeväpnade bågskyttar,vände om på stridens dag.
¹⁰ De höll inte Guds förbundoch ville inte följa hans lag.
¹¹ De glömde hans gärningar,de under han låtit dem se.
¹² Inför deras fäder
hade han gjort under,i Egyptens land, på Soans mark.
¹³ Han delade havet
och lät dem gå igenom det,han lät vattnet stå som en mur.
¹⁴ Han ledde dem om dagen
med molnskynoch hela natten med eldens sken.
¹⁵ Han klöv klippor i öknenoch gav dem rikligt med vatten att dricka,som ur väldiga hav.
¹⁶ Rinnande bäckar
lät han bryta fram ur klippan,vatten lät han flyta ner
som strömmar.¹⁷ Men de fortsatte att synda
mot honomde var upproriska
mot den Högste i öknen.
¹⁸ De frestade Gud i sina hjärtannär de begärde mat
för sin lystnad.
¹⁹ De talade mot Gud och sade:"Kan väl Gud duka ett bord
i öknen?
²⁰ Se, han slog på klippan,så att vatten flödade
och bäckar strömmade fram,men kan han också ge brödeller skaffa kött åt sitt folk?"
²¹ När Herren hörde det
blev han vred,eld upptändes i Jakob,vrede kom över Israel,
²² eftersom de inte trodde på Gudoch inte förtröstade
på hans frälsning.
²³ Han gav befallning
åt skyarna i höjdenoch öppnade himlens dörrar.
²⁴ Han lät manna regna över dem till föda,säd från himlen gav han dem.
²⁵ Änglabröd fick människor äta,han gav dem all den mat
de behövde.
²⁶ Han lät östanvinden fara ut
från himlen,genom sin makt bjöd han sunnanvinden komma.
²⁷ Han lät kött regna över dem som stoft,bevingade fåglar som havets sand.
²⁸ Han lät det falla ner i sitt läger,runt omkring sin boning.
²⁹ Då åt de och blev övermätta,han lät dem få vad de begärde.
³⁰ Men innan de hade stillat
sitt begär,medan maten ännu var i deras mun,
³¹ kom Guds vrede över dem.Han sände död
bland de tappraste,Israels utvalda män slog han ner.

³² Ändå fortsatte de att synda,de trodde inte på hans under.
³³ Då lät han deras dagar försvinna i tomhetoch deras år i plötslig undergång.
³⁴ När han dräpte,frågade de efter honom.De vände om och sökte Gud.
³⁵ De tänkte på att Gud
var deras klippa,att Gud, den Högste,
var deras återlösare.
³⁶ De försökte bedra honom
med sina ord,de ljög för honom med sin tunga.
³⁷ Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom,de var ej trogna mot hans förbund.
³⁸ Men han är barmhärtigoch förlåter missgärning,han vill inte förgöra.Många gånger höll han tillbaka sin vredeoch lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.
³⁹ Han tänkte på att de var kött,en vindpust som far bort
och ej kommer åter.

⁴⁰ Hur ofta var de inte upproriska mot honom i öknenoch bedrövade honom
i ödemarken!
⁴¹ De frestade Gud gång på gångoch kränkte Israels Helige.
⁴² De kom inte ihåg
vad hans hand hade uträttat,på den tid då han befriade dem från fienden,
⁴³ då han gjorde sina tecken
i Egyptenoch sina under på Soans mark.
⁴⁴ Där förvandlade han deras strömmar till blod,så att de inte kunde dricka
ur bäckarna.
⁴⁵ Han sände flugsvärmar
som åt democh paddor som förstörde.
⁴⁶ Han gav deras gröda åt larveroch deras arbetes frukt
åt gräshoppor.
⁴⁷ Han slog deras vinstockar
med hageloch deras fikonträd
med hagelstenar.
⁴⁸ Han utlämnade deras nötboskap åt hageloch deras fårhjordar åt blixten.
⁴⁹ Han sände över dem
sin vredesglöd,harm, vrede och nöd,en skara av olycksänglar.
⁵⁰ Han gav fritt utlopp åt sin vrede,han skonade inte deras själ
från dödenutan prisgav deras liv åt pesten.
⁵¹ Han slog allt förstfött i Egypten,kraftens förstling i Hams hyddor.
⁵² Han lät sitt folk bryta upp
som en fårhjordoch förde dem som en boskapshjord genom öknen.
⁵³ Han ledde dem tryggt,
så att de inte behövde frukta,och havet övertäckte deras fiender.
⁵⁴ Han lät dem komma
till sitt heliga land,till det berg som hans högra hand hade erövrat.
⁵⁵ Han jagade bort hednafolken
för democh gav dem deras land
som arvedel.Han lät Israels stammar bo
i deras hyddor.

⁵⁶ Men de var upproriska
och frestade Gud, den Högste,
de tog inte vara på
hans vittnesbörd.
⁵⁷ De vek trolöst tillbaka,
de liksom deras fäder,de vände om likt en båge
som sviktar.
⁵⁸ De väckte hans vrede
med sina offerhöjderoch kränkte honom
genom sina avgudabilder.
⁵⁹ Gud hörde det och blev vred,han förkastade Israel
med all kraft.
⁶⁰ Han övergav sin boning i Silo,det tält han slagit upp
bland människorna.
⁶¹ Han gav sin makt i fångenskapoch sin ära i fiendehand.

⁶² Sitt folk utlämnade han
åt svärdet,
han blev vred på sin arvedel.
⁶³ Deras unga män förtärdes av eld,deras unga kvinnor
blev utan brudsång.
⁶⁴ Deras präster föll för svärd,deras änkor kunde inte hålla dödsklagan.

⁶⁵ Då vaknade Herren
som ur en sömn,
lik en hjälte
som legat bedövad av vin.
⁶⁶ Han slog tillbaka sina fiender,evig skam lät han komma
över dem.
⁶⁷ Han förkastade Josefs hyddoroch utvalde inte Efraims stam.
⁶⁸ Men han utvalde Juda stam,Sions berg, som han älskade.
⁶⁹ Han byggde sin helgedom
hög som himlen,som jorden grundlade han den
för evigt.
⁷⁰ Han utvalde sin tjänare Davidoch tog honom
från fårhjordens fållor.
⁷¹ Från fåren hämtade han honomoch satte honom till herde
för Jakob, sitt folk,för Israel, sin arvedel.
⁷² Han var deras herde
med uppriktigt hjärtaoch ledde dem
med förståndig hand.