Svenska Folkbibeln
Jerusalem belägras
ni Benjamins barn!
Blås i hornet i Tekoa*,
res ett högt baner
i Bet-Hakkerem*,
för en olycka hotar från norr
med stor förödelse.
den vackra och bortskämda.
med sina hjordar.
De ska slå upp sina tält
runt omkring henne
och var och en ska beta av
sitt stycke.
”Kom, låt oss dra upp
vid middagstid!
Men ve oss, dagen går mot sitt slut
och kvällens skuggor förlängs.
och förstöra hennes palats.”
Fäll träd och bygg vallar*
mot Jerusalem!
Här är staden som ska straffas.
Den är full av förtryck.
så flödar den av sin ondska.
Man hör om våld och förödelse där,
sår och slag är ständigt
inför mina ögon.
så att jag inte vänder mig
ifrån dig
och gör dig till en ödemark,
ett land där ingen bor.
Man ska bärga en efterskörd
från dem som är kvar av Israel,
som från en vinstock.
Räck ut din hand på nytt,
som när man plockar druvor
från rankorna.
och för vem ska jag vittna
så att de hör?
Deras öron är stängda*
så att de inte kan höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
de vill inte veta av det.
jag orkar inte hålla tillbaka den.
Ös ut den över barnen på gatan
och över de unga där de samlas.
Både man och kvinna ska drabbas,
också den gamle
och den som fyllt sina dagars mått.
deras åkrar och hustrur,
för jag ska räcka ut min hand
mot dem som bor i landet,
säger Herren.
alla söker de oärlig vinst.
Både profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
mitt folks skada
och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
Men allt är inte väl.
för de har gjort avskyvärda saker.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför ska de falla
bland dem som faller.
När tiden kommer
och jag straffar dem
ska de komma på fall,
säger Herren.
Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna.
Fråga efter den goda vägen
och vandra på den,
så ska ni finna ro för era själar*.
Men de svarade:
”Vi vill inte vandra på den.”
över er och sade:
”Lyssna till basunens ljud”,
svarade de: ”Vi vill inte lyssna.”
och lägg märke till, du församling,
vad som sker bland dem.
olycka drabba detta folk,
frukten av deras tankar,
eftersom de inte har lyssnat
på mina ord
utan förkastat min lag.
rökelse* från Saba
eller finaste kalmus*
från fjärran land?
Era brännoffer har jag inte behag till
och era slaktoffer
tycker jag inte om.
Se, jag ska lägga stötestenar
framför detta folk,
och på dem ska fäder och söner
snubbla tillsammans,
grannar och vänner förgås.
Se, ett folk kommer
från landet i norr,
ett stort hednafolk reser sig
vid jordens yttersta ände.
23
De bär båge och lans*,
de är grymma och skoningslösa.
Deras röst är som havets dån,
och på sina hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, dotter Sion.
Våra händer sjunker ner,
ängslan griper oss,
ångest som hos en barnaföderska.
och vandra inte på vägen,
för fiendens svärd är där
med skräck från alla sidor.
klä dig i säcktyg, rulla dig i aska,
sjung sorgesång
som efter ende sonen
och håll bitter dödsklagan.
Plötsligt drabbar oss fördärvaren.
och gjort dig till en fast borg,
för att du ska lära känna
och pröva deras väg.
som går med förtal,
de är som koppar och järn,
allihop är fördärvare.
men ur elden kommer bara bly.
Mer rening är meningslös,
de onda rensas inte ut.
för Herren har förkastat dem.