Tröst i svår nöd
1 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
låt mitt rop komma inför dig!
när jag är i nöd.
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara
när jag ropar!
mina ben brinner som eld.
och visset som gräs,
för jag glömmer att äta mitt bröd.
är jag bara skinn och ben.
som en uggla bland ruiner.
jag är som en ensam fågel
på taket.
mina häcklare använder mig
som en svordom.
och blandar min dryck med tårar,
Du har gripit mig
och kastat bort mig.
som en utdragen skugga,
jag vissnar som gräs.
ihågkommen av släkte efter släkte.
och förbarma dig över Sion,
det är dags att du visar det nåd.
Ja, tiden är inne,
de lider med dess grus.
och jordens alla kungar
din härlighet,
och visar sig i sin härlighet.
den utblottades bön
och föraktar den inte.
för ett kommande släkte,
ett folk som han skapar
ska prisa Herren,
från sin heliga höjd,
Herren ser ner
från himlen till jorden
och befria dödens barn.
ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
för att tjäna Herren.
på vägen,
han har förkortat
mina dagar.
ryck inte bort mig
mitt i livet!
Dina år varar
från släkte till släkte.
lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
du ska byta ut
dem som en mantel
och de försvinner.
och dina år har inget slut.
ska bo i trygghet
och deras ättlingar
bestå inför dig.