× 
 Från
 Till
 Metod

 

FEMTE BOKEN

De friköptas tacksamhet
1Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd!
2Så ska Herrens friköpta säga,
de han har friköpt
från fiendens hand
3och samlat från länderna,
från öst och väst,
nord och syd.

4De irrade i öknen på öde stigar,
de fann ingen stad
där de kunde bo.
5 De var hungriga och törstiga,
deras själ mattades.
6 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han räddade dem
ur deras svårigheter.
7Han ledde dem
på den rätta vägen
till en stad där
de kunde bo.
8De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
9 för han mättar
den längtande själen
och fyller den hungrande själen
med sitt goda.

10De satt i mörker och dödsskugga,
fångna i nöd och i bojor av järn,
11för de hade trotsat Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
12 Han ödmjukade deras hjärtan
med lidande,
de föll och ingen hjälpare fanns.
13 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han frälste dem
ur deras svårigheter.
14Han förde dem ut ur mörker
och dödsskugga
och slet sönder deras bojor.
15 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
16 för han krossade portar
av koppar
och knäckte bommar av järn.

17 De blev dårar genom sitt uppror
och fick lida för sina synder,
18de kände avsky för all mat
och närmade sig dödens portar.
19 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han frälste dem
ur deras svårigheter.
20 Han sände sitt ord
och botade dem
och räddade dem
från undergång.
21 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
22de ska offra lovets offer
och förkunna hans verk
med jubel.

23 De for ut på havet med skepp
och drev handel på väldiga vatten,
24 de såg Herrens gärningar
och hans under i havets djup.
25Han talade och framkallade
en stormvind
så att havets vågor gick höga.
26 De for upp mot himlen
och ner i djupen,
deras själ var förtvivlad
i faran.
27 De vinglade och raglade
som druckna,
all deras vishet var borta.
28 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han förde dem ut
ur deras svårigheter.
29 Han stillade stormen
och vågorna tystnade.
30 De gladdes över att det blev lugnt,
och han förde dem till hamnen
dit de ville.
31 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
32 de ska upphöja honom
i folkets församling
och prisa honom i de äldstes råd.

33 Han gjorde floder till öken,
källor till törstig mark
34och bördigt land till saltjord
på grund av invånarnas ondska.
35Han gjorde öknen
till vattenrik sjö
och torrt land till källor,
36 han lät de hungriga leva där
och bygga en stad
där de kunde bo.
37De sådde åkrar
och planterade vingårdar
som gav rik skörd.
38Han välsignade dem
och de blev många,
han lät inte deras boskap bli färre.

39Sedan blev de färre
och tyngdes av förtryck,
olyckor och bekymmer.
40Han öste förakt över furstarna
och lät dem irra i väglös ödemark,
41han upphöjde den fattige
ur eländet
och förökade familjerna
som hjordar.
42De ärliga ser det och gläds,
all ondska måste tiga.

43Den som är vis bör ta till sig detta
och tänka på Herrens
nådegärningar.

Fotnoter
107:1 Ps 106:1 , 118:1 , 136:1 .
107:2 Ps 106:10 , Jes 35:10 .
107:3 5 Mos 30:3f , Jes 11:12 , 43:5f , Hes 11:17 , 20:34 .
107:3syd   Ordagrant: "från havet" (troligen Akabaviken).
107:4 Hebr 11:38 .
107:7 Ps 68:7 .
107:8 1 Petr 2:9 .
107:10 Job 36:8 , Jes 42:7 , Luk 1:79 .
107:11 Ps 78:40 , 106:7 , Ords 1:25 , Jer 9:12f .
107:14 Ps 129:4f .
107:18 Job 33:20 .
107:22 Ps 50:14 , 23, 116:17 .
107:25 Ps 135:6 .
107:34 5 Mos 29:23f , Jes 13:19 , Jer 17:6 .
107:35 Ps 105:41 , 114:8 , Jes 35:7 , 41:18 , Jer 31:23f .
107:37 Jes 65:21f , Amos 9:14f .
107:38 5 Mos 28:2f , 30:9 .
107:39 5 Mos 28:62 , Ps 38:7 , 44:26 .
107:40 5 Mos 28:7 , Job 12:21 , 24.
107:41 5 Mos 30:5 , Hes 36:37f .
107:42 Job 5:16 , 22:19 , Ps 63:12 , 126:2f , Mika 7:16 , Sef 3:14 .
107:43 Jer 9:12 , Hos 14:10 .