× 
 Från
 Till
 Metod

 

Jobs svar på Sofars första tal

Kapitel 12

1 Då tog Job till orda och sade:

2 Visst är ni det rätta folket,och med er kommer visheten
att dö ut!
3 Men jag har förstånd
så gott som ni,inte står jag tillbaka för er,ty vem känner inte till detta?

4 Jag har blivit till åtlöje för min vän,jag som ropade till Gud
och fick svar.Den rättfärdige och oskyldige
blir till åtlöje.
5 I den sorglöses tankar
föraktas olyckan,den står redo för dem
vilkas fötter vacklar.
6 Våldsverkarnas tält åtnjuter frid,de som trotsar Gud har trygghet,de som har sin gud i sin hand.

7 Men fråga boskapen,
den skall undervisa dig,
fåglarna under himlen,
de skall ge dig svar,
8 tala till jorden,
den skall undervisa dig,fiskarna i havet
skall ge dig besked.
9 Vem av dessa känner inte till
att det är Herrens handsom har gjort det?
10 I hans hand är allt levandes själoch alla mänskliga varelsers anda.
11 Skall inte örat pröva orden,liksom munnen prövar
matens smak?
12 Vishet hör de gamla till,förstånd dem som har levat länge.

13 Hos Gud finns vishet och makt,hos honom finns råd
och förstånd.
14 Se, han river ner
och ingen kan bygga upp,han låser in och ingen kan öppna.
15 Se, han håller vattnen tillbaka och de torkar ut,han släpper dem lösa
och de ödelägger landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet,den förvillade och den som förvillar tillhör honom.
17 Rådsherrar för han bort barfota,och domare gör han till dårar.
18 Han lossar kungars bojoroch binder rep om deras höfter.
19 Präster för han barfota bort,och störtar mäktiga män.
20 Han fråntar de trogna
förmågan att talaoch tar bort de äldstes insikt.
21 Han utgjuter förakt över furstaroch lossar bältet på de starka.
22 Han avslöjar mörkrets djupheteroch för dödsskuggan ut i ljuset.
23 Han låter folkslag växa
och förgör dem,han utvidgar deras gränser
och för dem bort.
24 De ledande på jorden
berövar han förståndet,han låter dem irra
i väglösa ödemarker.
25 De famlar i mörker utan ljus,han får dem att ragla
som druckna.