Svenska Folkbibeln
Babels gudar faller
Nebo* måste böja sig,
deras bilder läggs på djur
och boskap.
De som ni bar på är en belastning,
en börda för den trötte.
och böjer sig.
De kan inte rädda bördan,
de måste själva gå i fångenskap.
alla ni som är kvar av Israels folk,
ni som har varit lagda på mig
från moderlivet,
burna av mig ända från
modersskötet.
och jag ska bära er
ända tills ni blir grå.
Jag har gjort det förut*,
och jag kommer att lyfta,
bära och rädda er.
och jämföra mig?
Med vem vill ni jämställa mig,
så att vi skulle vara lika?
och väger upp silver på vågen.
Man lejer en guldsmed
för att göra det till en gud,
som man faller ner för och tillber.
bär bort den och sätter ner den
på dess plats.
Där står den
och kan inte gå därifrån.
Ropar någon till den,
kan den inte svara
och rädda honom ur hans nöd.
Ta det till hjärtat, ni upproriska.
för länge sedan,
för jag är Gud,
och det finns ingen annan Gud,
ingen som jag.
vad som ska komma
och långt i förväg
det som inte har skett.
Jag säger:
Mitt beslut ska förverkligas,
allt jag vill kommer jag att göra.
från fjärran land en man
som verkställer mitt beslut.
Vad jag talat låter jag ske,
vad jag beslutat utför jag.
ni som är fjärran
från rättfärdighet:
komma nära,
den är inte långt borta,
min frälsning dröjer inte.
Jag ger frälsning i Sion,
min härlighet åt Israel.