Svenska Folkbibeln
Sions frälsning är Herrens verk
ni som strävar
efter rättfärdighet,
ni som söker Herren!
Se på klippan ni är uthuggna ur
och på gruvan ni grävts fram ur.
och på Sara som födde er.
För jag kallade honom
när han ännu var ensam,
och jag välsignade
och förökade honom.
han ser med medlidande
på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark
lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje ska höras därinne,
tacksägelse och lovsångsljud.
lyssna till mig, du mitt folkslag*,
för från mig ska undervisning gå ut,
jag ska sätta min rätt
till ett ljus för folken.
min frälsning är på väg,
och mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
och se på jorden därnere,
för himlen ska försvinna som rök
och jorden nötas ut
som en klädnad.
Dess invånare ska dö som mygg.
Men min frälsning
ska bestå för evigt,
min rättfärdighet ska inte brytas ner.
ni som känner rättfärdigheten,
du folk som har min undervisning
i ditt hjärta.
Var inte rädda för människors hån,
frukta inte deras förolämpningar,
som en klädnad,
mott ska äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet
ska bestå för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.
du Herrens arm!
Vakna som i forna dagar,
i gångna tider.
Var det inte du
som högg Rahab* i bitar,
som genomborrade draken?
som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och gjorde havsdjupen till en väg
där de återlösta kunde gå fram?
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje ska kröna
deras huvuden,
de ska få fröjd och glädje,
men sorg och suckan ska fly.
Vem är då du, att du fruktar
människor som ska dö,
människobarn som torkar
som gräs,
som har spänt ut himlen
och lagt jordens grund,
att du ständigt dagen lång
är rädd för förtryckarens vrede,
när han är redo att fördärva?
Var är nu förtryckarens vrede?
Han ska inte dö och läggas i graven,
han ska inte lida brist på bröd.
han som rör upp havet
så att dess vågor dånar,
Herren Sebaot är hans namn.
och täckt dig med skuggan
av min hand,
för att plantera himlen
och grunda jorden
och säga till Sion: Du är mitt folk.
Herrens vredesbägare
du som av Herrens hand
har fått dricka
hans vredes bägare,
du som har tömt
berusningens bägare
till sista droppen.
var det ingen som ledde henne,
av alla de söner hon fostrat
var det ingen som tog henne
i handen.
vem har medkänsla med dig?
Förödelse och förstöring,
svält och svärd –
hur ska jag* trösta dig?
de låg vid alla gathörn
som antiloper i nät,
fullt drabbade av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.
som är drucken, men inte av vin:
din Herre och Gud
som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare
ur din hand,
du ska inte dricka mer
av min vredes bägare.
på dina plågare, de som sade till dig:
"Fall ner, vi ska gå fram
över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark,
en gata för dem att gå på.