× 
 Från
 Till
 Metod

 

Elifas andra tal

1 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:


2 Ska en vis man tala så i vädret
och fylla sitt bröst
med östanvind?
3 Ska han försvara sin sak
med värdelöst tal,
med ord till ingen nytta?
4 Ja, du gör gudsfruktan om intet
och hindrar andakt inför Gud,
5 för din synd lägger orden i din mun
och du väljer listigt tal.
6 Din egen mun dömer dig, inte jag,
dina egna läppar vittnar emot dig.

7 Var du den första människa
som föddes?
Blev du till innan höjderna fanns?
8 Var du åhörare i Guds hemliga råd?
Har du tagit visheten
för dig själv?
9 Vad vet du som vi inte vet?
Vad förstår du som vi inte förstår?
10 Här hos oss finns
både gråhårsman och åldring,
mycket äldre än din far.
11 Är inte Guds tröst nog för dig,
de milda ord som talas till dig?
12 Varför leds du bort av ditt hjärta
och varför gnistrar dina ögon?
13 Du vänder din ande mot Gud
och öser ut ord ur din mun.

14 Vad är en människa,
att hon skulle vara ren,
att en av kvinna född
skulle vara rättfärdig?
15 Gud kan inte lita på sina heliga,
inför hans ögon
är inte himlarna rena,
16 hur mycket mindre då den
som är avskyvärd och fördärvad,
en människa
som dricker orättfärdighet
som vatten!

17 Lyssna, jag vill säga dig något,
det som jag sett vill jag berätta,
18 vad visa män fört vidare
från sina fäder och inte förtigit,
19 från dem som ensamma fick landet
utan att någon främling
trängde in bland dem:
20 Den gudlöse plågas av ångest
i alla sina dagar,
den våldsammes år är räknade.
21 Skräckröster ljuder i hans öron.
I hans trygghet kommer förhärjaren
över honom.
22 Han har inget hopp om räddning
ur mörkret,
svärdet är bestämt för honom.
23 Han irrar efter bröd
och undrar var det finns.
Han vet att mörkrets dag är nära.
24 Ångest och nöd skrämmer honom,
de slår ner honom
som en kung rustad till strid,
25 för han har lyft sin hand mot Gud
och förhäver sig
mot den Allsmäktige.
26 Med styv nacke
stormar han mot honom,
väl skyddad bakom sina sköldar.
27 Han har täckt sitt ansikte med fetma
och hans midja sväller av fett.
28 Han bosätter sig i ödelagda städer,
i hus där man inte kan bo,
som är bestämda till ruiner.
29 Han blir inte rik,
hans välstånd ska inte bestå,
hans skördar ska inte luta tungt
mot marken.
30 Han kan inte fly undan mörkret,
hans knoppar ska förtorka
av hetta,
han ska förgås
genom Guds* muns ande.
31 Han ska inte lita till tomhet,
då bedrar han sig,
för tomhet blir hans lön.
32 I förtid ska hans mått bli fyllt,
och hans krona
ska inte grönska mer.
33 Han ska tappa sina omogna druvor
som en vinstock,
fälla sina blommor som ett olivträd,
34 för den gudlöses hus
blir ofruktsamt
och eld förtär de hus där mutor tas.
35 De går havande med elände
och föder fördärv,
deras moderliv alstrar förvillelse.

Fotnoter
15:30Guds   Ordagrant: ”hans”.

Parallellställen
15:2Job 6:26 Hos 12:2.
15:6Job 18:7 Matt 12:37.
15:7Job 38:4 Ords 8:25.
15:8Jes 40:13 Jer 23:18 Rom 11:34 1 Kor 2:16.
15:9Job 12:3 13:2.
15:10Job 32:7.
15:141 Kung 8:46 2 Krön 6:36 Job 25:4f Ps 14:2f Ords 20:9 Pred 7:21 1 Joh 1:8f.
15:15Job 4:17f.
15:20Jes 48:22.
15:213 Mos 26:36 5 Mos 28:65 Job 18:11.
15:23Job 18:12 30:3.
15:27Ps 73:7.
15:30Job 4:9 20:26 31:12 Ps 55:24 Pred 9:12 Jes 11:4.
15:32Job 22:16 Ps 55:24 Pred 7:17 9:12.
15:35Job 4:8 Ps 7:15 Jes 59:4.