Svenska Folkbibeln
inga domstider i förvar?
Varför får inte hans vänner
se hans dagar?
2
De flyttar gränsstenar*,
de rövar bort hjordar
och för dem i bet.
och tar änkans ko i pant.
från vägen,
alla nödställda i landet
måste gömma sig.
går de ut till sin gärning.
De söker efter mat,
och hedmarken
ger dem bröd åt barnen.
de plockar det som finns kvar*
i den gudlöses vingård.
utan kläder,
de har inget att skyla sig med
i kölden.
i brist på skydd
håller de sig tätt intill klippan.
och tas i pant från den fattige.
utan kläder,
hungrande bär de på kärvar.
pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
Men Gud bryr sig inte om
ondskan.
de känner inte dess vägar
och håller sig inte
på dess stigar.
stiger mördaren upp,
han dödar
den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
spanar efter skymningen,
han tänker: ”Inget öga får se mig”
och täcker sitt ansikte
med en slöja.
bryter de sig in i husen,
om dagen låser de in sig.
De vill inte veta av ljuset,
är morgon för dem alla,
de är väl förtrogna
med mörkrets fasor.
Deras mark är förbannad i landet,
ingen styr sin färd
till vingårdarna.
slukar snövatten,
så slukar dödsriket
den som har syndat.
maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
Orätten bryts som ett träd.
som inte kan föda
och är inte god mot änkan.
genom sin kraft.
När han griper in
kan de inte vara säkra för sitt liv.
men hans ögon vakar
över deras vägar.
sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
de vissnar som axens toppar.
vem kan visa att jag ljuger
och göra mina ord om intet?