× 
 Från
 Till
 Metod

 

1 Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem.

Allt jordiskt är förgängligt
2 Förgängligt, förgängligt*!
säger Predikaren.
Förgängligt, förgängligt!
Allt är förgängligt.
3 Vad vinner människan
med all sin möda
där hon strävar under solen?
4 Släkten kommer, släkten går,
men jorden står evigt kvar.
5 Solen går upp och solen går ner,
och skyndar tillbaka till sin plats
där den går upp.
6 Vinden blåser mot söder
och vänder mot norr,
den vänder och vänder
och börjar sitt kretslopp på nytt.
7 Alla floder rinner ut i havet,
men havet blir aldrig fullt.
Dit floderna runnit förut,
rinner de igen.
8 Allt är fullt av möda,*
människan kan inte beskriva det.
Ögat blir inte mätt av att se,
örat blir inte fullt av att höra.
9 Det som har hänt
kommer att hända igen,

det som är gjort

kommer att göras igen.
Det finns inget nytt under solen.

10 Säger man om något: ”Det här är nytt!”, så har det redan funnits i forna tider, före oss. 11 Ingen minns dem som fanns före oss. Och de som kommer efter oss blir inte ihågkomna av dem som kommer efter dem.

Att söka vishet är också förgängligt

12 Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt* som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. 14 Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind.


15 Det som är krokigt kan inte bli rakt,
och det som saknas kan inte räknas.

16 Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem* före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap. 17 Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind.


18 Stor vishet ger stor sorg,
ökad kunskap ger ökad smärta.

Inledning till boken
Predikaren kallas på hebreiska Kohélet, ”Samlaren” – en som samlar på vishet (1:16) och samlar folket till undervisning (12:9), vilket återspeglas i bokens grekiska och latinska namn, Ecclesiastes. Författaren nämner inte sitt namn men presenterar sig som ”son till David, kung i Jerusalem”, vilket enligt traditionen syftar på Salomo som regerade ca 970-930 f Kr. Han var vida berömd för sin vishet (1:16) och skrev merparten av Ordspråksboken, men föll i synd genom hedniska kvinnor, makt och rikedom (1 Kung 11, jfr Pred 2 och 5 Mos 17:17).

Predikarens bok har traditionellt tolkats som ett vittnesbörd om Salomos omvändelse på sin ålders höst. Allt jordiskt som njutning (kap 2), rikedom och arbete (4-6) och kunskap (7-9) har visat sig vara ”förgängligt och ett jagande efter vind” (1:14), och att inse detta är en förutsättning för förnöjsamhet och gudsfruktan (12:13, jfr Matt 6:33f, 1 Tim 6:6).
I judisk tradition läses Predikaren under lövhyddohögtiden i oktober. Särskilt kända är avsnitten om att allt har sin tid (kap 3) och om ungdom och åldrande (11:9f).

Fotnoter
1:2förgängligt   Ordagrant ”vindpust”, en bild för flyktighet, förgänglighet och tomhet.
1:8Allt är fullt av möda   Annan översättning: ”Alla ord är fulla av möda”.
1:13utforska allt   Salomo var legendarisk för sin mångsidiga vishet (1 Kung 4:29f , 10:3f ).
1:16varit i Jerusalem   Andra handskrifter: ”härskat över Jerusalem”.

Parallellställen
1:2Job 7:16 Pred 2:11 11:8 12:8.
1:3Ps 39:7 Pred 2:22f 3:9.
1:4Ps 104:5 119:90.
1:5Ps 19:7.
1:8Ords 27:20.
1:9Pred 3:15.
1:121 Kung 1:34.
1:131 Kung 4:29f Pred 3:10.
1:14Pred 2:11 17 4:4 6:9.
1:15Pred 3:14 7:14.
1:161 Kung 3:12f.
1:17Pred 2:12 7:26.