Svenska Folkbibeln

¹ För körledaren, "Fördärva inte*". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan*.

² Förbarma dig, Gud,

förbarma dig över mig!

Till dig flyr min själ,

i dina vingars skugga

tar jag min tillflykt

tills faran är över.

³ Jag ropar till Gud, den Högste,

till Gud, som fullbordar

sitt verk för mig.

⁴ Han sänder sin hjälp från himlen

och frälser mig

när mina förföljare hånar mig.*

Sela

Gud sänder sin nåd

och sin sanning.

⁵ Min själ är omgiven av lejon,

jag ligger bland människoätare

med tänder* som spjut och pilar

och tungor som skarpa svärd.

⁶ Visa din höghet över himlen, Gud,

och din härlighet över hela jorden!

⁷ De lägger nät för mina fötter,

min själ är nerböjd.

De gräver en grop för mig,

men de faller själva däri.

Sela

⁸*Mitt hjärta är frimodigt, Gud,

mitt hjärta är frimodigt.*

Jag vill sjunga och spela.

⁹ Vakna, min ära*,

vakna, lyra och harpa!

Jag vill väcka morgonrodnaden.

¹⁰ Jag vill tacka dig bland folken,

Herre,

lovsjunga dig bland folkslagen,

¹¹ för din nåd är stor

och når till himlen,

din sanning ända till skyarna.

¹² Visa din höghet över himlen, Gud,

och din härlighet över hela jorden!

57:1	"Fördärva inte" Troligen namn på en melodi (även i Ps 58, 59, 75).
57:1	när han hade flytt undan Saul och var i grottan Se 1 Sam 22:1 och Ps 142.
57:4	när mina förföljare hånar mig Annan översättning (så Septuaginta): "och vanärar mina förföljare".
57:5	människoätare med tänder Annan översättning: "eldsprutare, människor med tänder".
57:8f	Stycket i vers 8-12 är närmast identiskt med Ps 108:2-6 . De kan ha bevarats i två separata samlingar (42-72, 107-150) som sedan sammanförts.
57:8	frimodigt Annan översättning: "redo".
57:9	min ära Ofta uppfattat som liktydigt med "min själ". Kan också syfta på Herren själv som den troendes ära.

☰