Svenska Folkbibeln
Tröst i tider av oro
1 För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
jag höjer min röst till Gud
och han lyssnar till mig.
om natten är min hand utsträckt
utan att tröttna.
Min själ vägrar låta sig tröstas.
jag grubblar och min ande
mattas. Sela
jag är full av oro
och kan inte tala.
sedan länge flydda år.
7
Jag minns min sång* i natten,
jag grubblar i mitt hjärta
och min ande undrar:
och aldrig mer visa nåd?
Är det slut med hans ord
för alla tider?
Eller har han i vrede hållit inne
sin barmhärtighet? Sela
att den Högstes högra hand
inte är som förr.
jag minns dina forna under,
och begrundar det du har gjort.
Vilken gud är så stor som Gud?
du har visat din makt bland folken.
återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
skyarna höjde sin röst
och dina pilar flög överallt.
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
din stig genom väldiga vatten,
och ingen såg dina fotspår.
genom Moses och Arons hand.