Davids söner

¹ Kriget mellan Sauls hus och Davids hus* blev långvarigt. Under tiden blev David allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.

² I Hebron föddes söner åt David. Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel. ³ Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigail, änkan efter karmeliten Nabal. Den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmaj, kungen i Geshur. ⁴ Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte Sefatja, Abitals son. ⁵ Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.

Abner går över till David

⁶ Medan kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus stärkte Abner sin ställning i Sauls hus.

⁷ Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Och Ish-Boshet sade till Abner: ”Varför har du gått in till min fars bihustru?” ⁸ Abner blev djupt upprörd över Ish-Boshets ord och sade: ”Är jag ett hundhuvud från Juda land? Här visar jag godhet mot din far Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och utlämnar dig inte i Davids hand, och så anklagar du mig i dag för en synd med den där kvinnan. ⁹ Må Gud straffa Abner både nu och i framtiden om jag inte gör så med David som Herren med ed har lovat honom. ¹⁰ Jag ska ta kungadömet från Sauls hus och upprätta Davids tron över både Israel och Juda, från Dan till Beer-Sheba.”*¹¹ Då vågade han inte säga ett ord mer till Abner, så rädd var han för honom.

¹² Abner skickade sändebud till David och lät säga: ”Vem tillhör landet? Slut förbund med mig, så ska min hand hjälpa dig att få över hela Israel på din sida.” ¹³ David svarade: ”Bra! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak kräver jag av dig: Du får inte komma hit inför mig utan att föra med dig Sauls dotter Mikal* när du kommer för att träda fram inför mig.” ¹⁴ Därefter skickade David sändebud till Sauls son Ish-Boshet och lät säga: ”Ge mig min hustru Mikal som jag vann till priset av hundra filisteers förhudar.” ¹⁵ Då sände Ish-Boshet bud och lät hämta henne från hennes man Paltiel, son till Laish. ¹⁶ Men hennes man gick med henne och följde henne gråtande ända till Bahurim. Där sade Abner till honom: ”Vänd och gå hem igen.” Då vände han tillbaka.

¹⁷ Abner hade talat med de äldste i Israel och sagt: ”Ni har länge försökt få David till kung över er. ¹⁸ Låt det nu ske, för Herren har sagt om David: Genom min tjänare Davids hand ska jag frälsa mitt folk Israel från filisteerna och från alla deras fiender.” ¹⁹ Abner talade också med benjaminiterna. Sedan gick Abner till David i Hebron för att berätta allt som Israel och hela Benjamins hus hade godtagit. ²⁰ Abner kom till David i Hebron, åtföljd av tjugo man, och David ordnade en fest för Abner och hans män. ²¹ Abner sade till David: ”Jag vill ge mig av och samla hela Israel till min herre kungen, så att de sluter förbund med dig och du kan regera över allt ditt hjärta önskar.” Då lät David Abner gå, och han gav sig av i frid.

Abner dödas av Joab

²² Just då kom Davids folk och Joab tillbaka från ett plundringståg med stort byte. Abner var inte kvar hos David i Hebron längre, för David hade låtit honom gå och han hade gett sig av i frid. ²³ När Joab och hela hans här kom berättade man för honom att Abner, Ners son, hade kommit till kungen, som lät honom gå så att han gav sig av i frid. ²⁴ Då gick Joab in till kungen och sade: ”Vad har du gjort? Abner kommer till dig, och du låter honom bara gå härifrån! ²⁵ Du känner Abner, Ners son. Han kom för att bedra dig och få veta alla dina krigsplaner och ta reda på allt du gör.” ²⁶ Joab gick ut från David och sände bud efter Abner, och de fick honom att vända tillbaka vid Sirabrunnen*. Men David visste inte om det. ²⁷ När Abner kom tillbaka till Hebron tog Joab honom avsides in i porten för att tala ostört med honom. Där stack han honom i magen så att han dog, som hämnd för sin bror Asaels blod.

²⁸ När David fick höra om det efteråt sade han: ”Jag och mitt kungadöme är för evigt oskyldiga inför Herren till Abners, Ners sons, blod. ²⁹ Låt det komma över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Låt det aldrig i Joabs hus saknas män som har flytning eller spetälska eller går på kryckor eller faller för svärd eller saknar bröd.” ³⁰ Så mördade Joab och hans bror Abishaj Abner, därför att han hade dödat deras bror Asael under striden vid Gibeon.

David sörjer Abner

³¹ David sade till Joab och allt folket som var med honom: ”Riv sönder era kläder och klä er i säcktyg och håll dödsklagan efter Abner.” Och kung David gick själv bakom båren. ³² De begravde Abner i Hebron. Kungen brast i gråt vid Abners grav, och allt folket grät. ³³ Och kungen sjöng en sorgesång över Abner:

³⁵ Sedan kom de alla för att få David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om jag smakar bröd eller något annat innan solen går ner!” ³⁶ Hela folket hörde det och gillade det, liksom allt som kungen gjorde gillades av allt folket. ³⁷ Hela folket och hela Israel insåg den dagen att kungen inte hade haft någon del i mordet på Abner, Ners son. ³⁸ Kungen sade till sina tjänare: ”Förstår ni inte att en furste och en stor man har fallit i Israel i dag? ³⁹ Men jag är svag i dag, trots att jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är hårdare än jag. Må Herren straffa den som gör ont för hans ondska.”