× 
 Från
 Till
 Metod

 

Juda och Simeon griper Adoni-Besek

1 Efter Josuas död frågade Israels barn Herren: ”Vem av oss ska först dra upp mot kananeerna och strida mot dem?” 2Herren svarade: ”Juda ska göra det. Se, jag har gett landet i hans hand.” 3 Då sade Juda till sin bror Simeon: ”Kom med mig till mitt område och låt oss strida mot kananeerna, så går jag sedan med dig till ditt område.” Och Simeon gick med honom.

4 När Juda drog upp gav Herren kananeerna och perisseerna i deras hand, så att de slog dem vid Besek, tiotusen man. 5 Vid Besek fann de Adoni-Besek, och de stred mot honom och besegrade kananeerna och perisseerna. 6 Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grep honom och högg av hans tummar och stortår. 7 Då sade Adoni-Besek: ”Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulor under mitt bord. Gud har vedergällt mig för vad jag gjort.” Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.

Juda intar Jerusalem och Hebron

8 Juda barn belägrade Jerusalem* och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden. 9 Därefter drog Juda barn ner för att strida mot kananeerna som bodde i Bergsbygden, Negev och Låglandet.*10 Och Juda gick mot de kananeer som bodde i Hebron – som förr hette Kirjat-Arba – och slog Sheshaj, Ahiman och Talmaj.

Otniel intar Debir

11 Därifrån gick de mot invånarna i Debir – som tidigare hette Kirjat-Sefer. 12 Och Kaleb sade: ”Den som besegrar Kirjat-Sefer och intar det ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” 13 Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru.

14 När hon kom till honom övertalade hon honom att begära mark av hennes far. Hon steg ner från åsnan och Kaleb sade till henne: ”Vad vill du?” 15 Hon svarade: ”Låt mig få en avskedsgåva*. Eftersom du har gett mig Negevöknen*, så låt mig få vattenkällor.” Kaleb gav henne då de övre och de nedre källorna.

Juda intar de södra delarna

16 Barnen till keniten, Moses svärfar, hade kommit upp från Palmstaden* med Juda barn till Juda öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket. 17 Men Juda drog ut med sin bror Simeon, och de slog kananeerna som bodde i Sefat och vigde staden åt förintelse. Så fick den namnet Horma.*18 Juda intog Gaza med dess område, Ashkelon med dess område och Ekron med dess område. 19Herren var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort dem som bodde i dalbygden, eftersom de hade järnbeslagna* stridsvagnar. 20 Och de gav Hebron åt Kaleb, som Mose hade lovat, och han drev bort Anaks tre söner därifrån.

21 Men jebusiterna som bodde i Jerusalem* blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, som de gör än i dag.

Efraim och Manasse intar Betel

22 Och Josefs hus drog upp till Betel, och Herren var med dem. 23 De spejade vid Betel, den stad som förr hette Luz. 24 Då fick spejarna se en man komma ut ur staden, och de sade till honom: ”Visa oss var vi kan ta oss in i staden, så ska vi visa barmhärtighet mot dig.” 25 Han visade dem en väg in i staden, och de slog staden med svärd. Men mannen och hela hans släkt lät de gå. 26 Han gav sig av till hetiternas land, där han byggde en stad som han gav namnet Luz, som den heter än i dag.

Folk som israeliterna inte fördrev

27 Men Manasse intog inte Bet-Shan eller Taanak eller Dor eller Jibleam eller Megiddo eller deras underlydande orter, utan kananeerna kunde hålla sig kvar där i landet. 28 När israeliterna blev starkare tvingade de kananeerna att arbeta åt dem, men de drev inte bort dem.

29 Efraim drev inte heller bort kananeerna som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer.

30 Sebulon drev inte undan invånarna i Kitron eller invånarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem men tvingades arbeta för dem.

31 Asher drev inte bort invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, inte heller dem i Ahlab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. 32 Alltså bodde asheriterna bland kananeerna, landets invånare, eftersom de inte fördrev dem.

33 Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Shemesh, inte heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde bland kananeerna, landets invånare. Men invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat tvingades arbeta för dem.

34 Amoreerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, för de tillät dem inte att komma ner till dalbygden. 35 Och amoreerna kunde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalbim. Men Josefs barns hand blev tung över dem så att de tvingades arbeta för dem.

36 Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt.


Inledning till boken
Domarboken skildrar tiden från Josuas död ca 1375 f Kr fram till Samuel och monarkins början med kung Saul omkring 1050 f Kr. Domarna skipade inte bara rätt (4:5), utan var militära och politiska ledare som steg fram till Israels räddning när folket på grund av sin synd hamnade under hedniska erövrares förtryck (kap 1-2). Några av de mer kända är Debora och Barak (4-5), Gideon (6-8), Jefta (11-12) och Simson (13-16). Boken avslutas med en skildring av avgudadyrkan i Dans stam (17-18) och inbördeskrig mot Benjamins stam (19-21). Flera av de händelser som beskrivs i Domarboken pågick troligen parallellt i olika delar av landet, varför dateringarna blir mycket ungefärliga.

Domartiden var en mörk tid i Israels historia då ”var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt” (21:25). Enligt judisk tradition skrevs boken av profeten Samuel under senare hälften av 1000-talet f Kr.

Fotnoter
1:8belägrade Jerusalem   Efteråt befolkades staden på nytt av jebusiter (vers 21) innan den längre fram erövrades för gott av kung David (2 Sam 5:6 ).
1:9Bergsbygden ... Låglandet   Områden söder och sydväst om Jerusalem.
1:15avskedsgåva   Ordagrant: ”välsignelse”.
1:15du har gett mig Negevöknen   Annan översättning: ”du har gift bort mig till Negevöknen”.
1:16Palmstaden   Jeriko (5 Mos 34:3 ).
1:17Horma   Betyder ”förintelse”. Platsen hade härjats även på Moses tid (4 Mos 21:3 ).
1:19järnbeslagna   stridsvagnar   En vagn förstärkt med järnbeslag och vassa piggar var ett fruktat ramningsredskap. Järn användes under domartiden men blev vanligt först under 1100-talet f Kr.
1:21jebusiterna som bodde i Jerusalem   I Amarnabreven från denna tid vädjar Jerusalems hedniske kung Abdi-Heba till farao om militär hjälp mot ”habiru” (troligen hebreerna).

Parallellställen
1:1Dom 20:18.
1:72 Mos 21:23f.
1:10Jos 10:36f 11:21 15:13f.
1:11Jos 15:15f.
1:162 Mos 18:1 4 Mos 10:29f 24:21 5 Mos 34:3 Dom 4:11 1 Sam 15:6.
1:174 Mos 21:3.
1:19Jos 17:16 18.
1:204 Mos 14:24 Jos 14:13f 15:13.
1:21Jos 15:63 2 Sam 5:6f.
1:231 Mos 28:19.
1:26Jos 16:2.
1:27Jos 17:11f.
1:29Jos 16:10.