Svenska Folkbibeln
Israels trolöshet och avgudadyrkan
men ingen bryr sig om det.
Fromma människor rycks bort,
utan att någon inser
att den rättfärdige tas bort
för att slippa ondskan.
De som vandrar sin väg rakt fram
kommer till vila på sina läger.
ni söner till spåkvinnor,
ni barn till äktenskapsbrytare
och prostituerade.
Mot vem spärrar ni upp munnen
och räcker ut tungan?
Är ni inte upprorets barn,
lögnens avkomma,
brinner av lust till avgudarna*,
ni som slaktar era barn* i dalarna
nere i bergsklyftorna.
de, just de, är din lott.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
Ska jag vara nöjd med sådant?
på höga och stora berg,
dit gick du för att offra slaktoffer.
satte du ditt minnestecken.
Du övergav mig, klädde av dig,
steg upp i din säng
och gjorde den rymlig.
Du ingick förbund med dem
som du älskade att gå i säng med,
du såg dem nakna.
9
Du gick till kungen* med olja
och använde många
väldoftande salvor.
Du sände dina budbärare
till fjärran land,
ja, ända ner till dödsriket.
men du sade inte:
"Det är lönlöst."
Så länge du kunde röra din hand,
mattades du inte.
eftersom du bedrog mig?
Du har inte kommit ihåg mig
eller brytt dig om mig.
Jag har varit tyst,
och det sedan länge –
är det därför du inte fruktar mig?
med din rättfärdighet
och dina verk,
de kommer inte att hjälpa dig.
får din avgudasamling rädda dig.
En vind ska ta med dem allihop,
en fläkt ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt
till mig
ska få landet till arvedel
och mitt heliga berg
till besittning.
"Bana väg, bana och röj väg!
Ta bort stötestenarna
från mitt folks väg!"
och upphöjde,
han som tronar för evigt
och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den
som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv
åt de ödmjukas ande,
för att ge liv
åt de förkrossades hjärtan.
inte ständigt vredgas,
för då skulle deras ande
försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
över hans girighetssynd,
jag slog honom och
dolde mig i min vrede.
Men han vände sig bort
och gick den väg han själv ville.
men jag vill bota honom
och leda honom.
Jag vill ge tröst åt honom
och hans sörjande,
frid för den som är fjärran
och frid för den som är nära,
säger Herren.
Jag ska bota honom.
är som ett upprört hav
som inte kan vara stilla,
vars vågor rör upp dy och smuts.
för de ogudaktiga,
säger min Gud.*