Jobs svar på Elifas första tal
1 Då tog Job till orda och sade:
och min olycka läggas
i samma vågskål!
därför kan jag inte styra mina ord,
har träffat mig,
min ande dricker deras gift.
Fasor från Gud
går i stridsställning mot mig.
råmar oxen över sitt foder?
finns det någon smak i äggets vita?
det är kväljande mat för mig.
och att Gud uppfyllde min längtan,
räcka ut sin hand
och skära av mitt liv!
mitt jubel i skoningslös plåga,
att jag inte förnekat
den Heliges ord.
att jag skulle hoppas?
Vad är mitt slut,
att jag skulle vara tålig?
min kropp av koppar?
varje utväg är stängd för mig.
från sin vän,
men man fruktar inte mer
den Allsmäktige.
som bäckars rännilar som sinar.
och gömt sig i dem,
försvinner i värmen från sin plats.
rinner ut i intet och försvinner.
spanar efter dem,
resande från Saba
sätter sitt hopp till dem.
när de kommer fram
blir de bestörta.
ni ser det förskräckliga
och blir rädda.
köp mig loss med er förmögenhet,
friköp mig från utpressarna?”
hjälp mig förstå var jag gått vilse.
är inte uppriktiga ord!
Men vad hjälper
tillrättavisning från er?
och betrakta en förtvivlad mans
ord som luft?
och köpslå om er vän?
Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
Vänd om, min sak är rättfärdig!
Skulle inte min mun förstå ondska?