Svenska Folkbibeln
Jobs svar på Elifas andra tal
1 Då tog Job till orda och sade:
Ni är alla bedrövliga tröstare.
på detta tal i vädret?
Vad frestar dig att ta till orda?
om ni vore i mitt ställe.
Jag kunde fläta samman ord mot er
och skaka mitt huvud mot er.
med min mun,
mina läppars tröst
skulle ge er lindring.
och tiger jag, lämnar den mig inte.
Du har ödelagt hela mitt hus.
det har blivit mitt vittnesbörd.
Min tärda kropp träder upp
och vittnar mot mig.
och jagar mig,
han gnisslar sina tänder mot mig.
Min motståndare ger mig
vassa blickar.
de slår mig hånfullt på kinden,
alla gaddar ihop sig mot mig.
och kastar mig i de ondas händer.
då krossade han mig.
Han grep mig i nacken
och slog mig i bitar,
han gjorde mig till sin måltavla,
genomborrar mina njurar
utan förskoning,
häller ut min galla på marken.
stormar emot mig som en krigare.
och har sänkt mitt horn* i stoftet.
mina ögonlock mörka
av dödsskugga,
och min bön är ren.
låt mitt rop aldrig stanna
någonstans!
i himlen,
min försvarare i höjden.
20
Min medlare är min vän*,
mitt öga fäller tårar inför Gud.
åt en man inför Gud,
så som en människoson
gör för sin nästa,
ska jag vandra vägen
utan återvändo.