att han retar honom.
Vem vågar då sätta sig upp
mot mig?
som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.*
om hans styrka och sköna gestalt.
Vem kan ta sig in
mellan hans båda käkar?*
Runt hans tänder bor skräck.
sammanfogade och fast förseglade,
ingen luft tränger in däremellan.
de griper in i varandra
och kan inte skiljas åt.
hans blickar är som
gryningens strålar.
gnistor av eld bryter fram.
som från en kokande gryta
på elden.
lågor går ut ur hans gap.
och skräcken dansar*
framför honom.
de sitter hårt och orubbligt.
som den understa kvarnstenen.
de tappar fattningen i ångest.
inte heller spjut, pil eller lans.
koppar som murket trä.
för honom är slungstenar
som agnar.
han skrattar åt rasslet av lansar*.
han sätter spår i dyn
som en trösksläde.
han får havet att skumma
som när man kokar salva.
djupet tycks få silverhår.
han skapades utan fruktan.
han är kung över allt som är stolt.