Guds hemliga vishet uppenbarad

Kapitel 2

¹ När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet* för er.² Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.³ Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.⁴ Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft.⁵ Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
⁶ Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.⁷ Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.⁸ Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.⁹ Men vi känner, som Skriften säger,*vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.¹⁰ Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.
Anden utforskar allt, också djupen i Gud.¹¹ Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande.¹² Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud.¹³ Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.¹⁴ En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.¹⁵ Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.¹⁶ Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.