Kapitel 14

¹ Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år.

Asa blir kung i Juda

² Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon.³ Han avlägsnade de främmande altarna och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner aserorna.⁴ Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden.⁵ Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna. Och riket hade lugn under hans tid.⁶ Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde under dessa år inte något krig, ty Herren hade givit honom ro.⁷ Han sade därför till Juda: "Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor." Så byggde de och hade framgång.⁸ Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.
⁹ Men Sera från Etiopien drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresa.¹⁰ Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa.¹¹ Då ropade Asa till Herren, sin Gud: " Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre, vår Gud, för på dig stöder vi oss, och i ditt namn har vi kommit hit mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot."
¹² Och Herren lät nubierna bli slagna av Asa och Juda, så att de flydde.¹³ Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar. Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, ty de blev nergjorda av Herren och hans här. Och folket tog ett stort byte.¹⁴ Sedan intog de alla städer runt omkring Gerar, ty fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem.¹⁵ Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.