Elisa och den tappade yxan

Kapitel 6

¹ Profetlärjungarna sade till Elisa. "Se, rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss.² Låt oss därför gå till Jordan och hämta var sin timmerstock därifrån, så att vi där kan bygga oss ett annat hus att sitta i." Han svarade: "Gå."³ Men en av dem sade: "Jag ber dig: Kom med dina tjänare!" Han svarade: "Jag skall gå med."⁴ Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd.⁵ Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxhuvudet i vattnet. Då skrek han till och sade: "O, min herre, yxan var ju lånad."⁶ Gudsmannen frågade: "Var föll den i?" Han visade honom stället. Elisa högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp.⁷ Sedan sade han: "Tag nu upp det." Då räckte mannen ut handen och tog det.

Kriget med arameerna

⁸ Kungen i Aram låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: "På den och den platsen skall jag slå läger",⁹ sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: "Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där."¹⁰ Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angivit för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.
¹¹ Kungen i Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: "Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?"¹² Då svarade en av hans tjänare: "Så är det inte, min herre konung. Men Elisa, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare."
¹³ Han sade: "Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom." Man berättade då för honom att han var i Dotan.¹⁴ Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom om natten och omringade staden.
¹⁵ När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: "O, min herre, vad skall vi ta oss till?"¹⁶ Han svarade: "Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem."¹⁷ Och Elisa bad: " Herre, öppna hans ögon, så att han ser." Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa.
¹⁸ När arameerna drog ner mot honom bad Elisa till Herren och sade: "Slå detta folk med blindhet." Och Herren slog dem med blindhet, så som Elisa hade bett.¹⁹ Elisa sade då till dem: "Det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så skall jag föra er till den man som ni letar efter." Och han förde dem till Samaria.
²⁰ Men när de kom till Samaria, sade Elisa: " Herre, öppna deras ögon så att de ser." Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria.²¹ När Israels kung såg dem, sade han till Elisa: "Skall jag hugga ner dem, min fader, skall jag hugga ner dem?"²² Han svarade honom: "Du skall inte hugga ner dem. Hugger du ner dem som du har tagit till fånga med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem, låt dem äta och dricka och låt dem sedan gå tillbaka till sin herre igen."²³ Då lät han laga till en stor måltid åt dem. Och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de gick tillbaka till sin herre igen. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land.

Samaria belägras

²⁴ Därefter samlade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin här och drog upp och belägrade Samaria.²⁵ Det blev stor hungersnöd i Samaria. De belägrade det ända till dess att ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver.²⁶ Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: "Min herre och konung, hjälp mig!"
²⁷ Han svarade: "Hjälper inte Herren dig, varifrån skall då jag kunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?"²⁸ Och kungen frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Kvinnan där sade till mig: Tag hit din son, så att vi får äta honom i dag, så äter vi min son i morgon.²⁹ Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Tag nu hit din son, så att vi får äta honom. Men då gömde hon undan sin son."³⁰ När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen.³¹ Och han sade: "Må Gud straffa mig både nu och senare om Elisas, Safats sons, huvud får sitta kvar på honom i dag."
³² Elisa satt i sitt hus och de äldste satt hos honom. Kungen sände en man framför sig, men innan sändebudet hann fram, sade Elisa till de äldste: "Ser ni, hur denne mördarson skickar hit en man för att ta mitt huvud? Men se till att ni stänger igen dörren och spärrar vägen för honom med den, när den utskickade kommer. Nu hör jag också ljudet av hans herres steg efter honom."³³ Medan han ännu talade med dem, kom sändebudet ner till honom och sade: "Se, detta onda är från Herren. Varför skulle jag längre kunna hoppas på Herren?"