Mose välsignar Israel

Kapitel 33

¹ Detta är den välsignelse gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död:² Han sade:

" Herren kom från Sinai,från Seir gick hans sken upp över dem.Han strålade fram
från berget Paran,ur skaran av mångtusen heliga.På hans högra sida brann i eld
en lag för dem.
³ I sanning, han älskar folken.Alla hans heliga är i din hand.De faller ner vid din fot,de tar emot av dina ord.
⁴ Mose gav oss en lag,en arvedel för Jakobs menighet.
⁵ Han blev kung i Jesurun,när folkets huvudmän samlades,Israels alla stammar."

⁶ "Må Ruben leva och ej dö.Dock blir hans män
en liten skara."

⁷ Detta sade han om Juda:"Hör, o Herre, Juda röst,låt honom komma till sitt folk.Med sina händer
strider han för det.Bli en hjälp för honom
mot hans ovänner."

⁸ Om Levi sade han:"Dina tummim och dina urim* tillhör din fromme,som du prövade i Massa,som du kämpade med
vid Meribas vatten,
⁹ han som sade om sin fader
och sin moder:'Jag ser dem inte',och som inte ville kännas vid sina bröder,ej heller veta av sina barn.Ty de tog vara på ditt ord,och ditt förbund höll de.
¹⁰ De skall lära Jakob
dina förordningaroch Israel din lag.De skall bära fram rökelse
för din näsa,och heloffer på ditt altare.
¹¹ Välsigna, o Herre, hans kraft,låt hans händers verk behaga dig.Krossa höfterna
på hans motståndare,på hans fiender,
så att de inte kan resa sig."

¹² Om Benjamin sade han:" Herrens älskadeskall bo i trygghet hos honomsom alltid skyddar honom.Mellan hans höjder skall han bo."

¹³ Om Josef sade han:"Välsignat av Herren
vare hans land,med himlens ädlaste gåvor,
med dagg,med gåvor från djupet
som ligger där nere,
¹⁴ med solens ädlaste alsteroch månvarvens ädlaste frukter,
¹⁵ med de uråldriga bergens yppersta skatteroch de eviga höjdernas
dyrbara frukt,
¹⁶ med jordens dyrbara frukt
och all dess fullhet,med nåd från honom
som bodde i busken.Må detta komma över Josefs huvud,över hans hjässa,
fursten bland bröder.
¹⁷ Härlig är den förstfödde
bland hans tjurar,som en vildoxes är hans horn.Med dem stångar han folken,också dem som bor vid jordens ändar.Sådana är Efraims tiotusenden,sådana Manasses tusenden."

¹⁸ Om Sebulon sade han:"Gläd dig, Sebulon,
när du drar ut,och du Isaskar, i dina tält.
¹⁹ Folk bjuder de in till sitt berg.Där offrar de rätta offer.Ty havens rikedom suger de till sig,och skatter som sanden döljer."

²⁰ Om Gad sade han:"Lovad vare han
som gav rymligt land åt Gad!Han bor som en lejoninna,och krossar både arm och hjässa.
²¹ Han utsåg den bästa delen
åt sig själv,ty där var hans härskarlott förvarad.När folkets huvudmän
kom samman,utförde han Herrens rätt,hans domar med Israel."

²² Om Dan sade han:"Dan är ett ungt lejon,som rusar ner från Basan."

²³ Om Naftali sade han:"Naftali har fått riklig nådoch full välsignelse av Herren.Väster och söder
skall du ta i besittning."

²⁴ Om Aser sade han:"Välsignad bland söner är Aser.Må han bli älskad av sina bröder,och må han doppa sin fot i olja.
²⁵ Av järn och koppar
skall dina reglar vara,och som dina dagar din kraft."

²⁶ "Ingen är som Jesuruns Gud,han som far fram på himlen
till din hjälp,på skyarna i sitt majestät.
²⁷ En tillflykt är han, urtidens Gud,och här nere råder
hans eviga armar.Han skall jaga fienderna
framför dig,och säga: Förgör dem!
²⁸ Så skall Israel bo i trygghet,Jakobs källa lämnas ifredi ett land med säd och vin,under en himmel
som dryper av dagg.
²⁹ Salig är du, Israel. Vem är dig lik?Du är ett folk, som har sin räddning i Herren.Han är din skyddande sköld,
ditt ärorika svärd.Dina fiender skall visa dig underdånighet,och du skall gå fram över deras höjder."