Jerusalem belägras men folket omvänder sig inte

Kapitel 6

¹ Fly bort från Jerusalem,
ni Benjamins barn!
Blås i hornet i Tekoa,res upp ett högt baner
i Bet-Hakkerem!Ty en olycka hotar från norrmed stor förödelse.
² Jag vill ödelägga dotter Sion,den vackra och bortskämda.
³ Herdar skall komma över henne med sina hjordar.De skall slå upp sina tält
runt omkring henneoch beta av, var och en sitt stycke.
⁴ Rusta er till strid mot henne!"Kom låt oss dra upp
vid middagstid!Men ve oss, dagen går mot sitt slutoch kvällens skuggor förlängs.
⁵ Kom, låt oss dra upp om nattenoch förstöra hennes palats."

⁶ Ty så säger Herren Sebaot:Fäll träd och kasta upp vallar mot Jerusalem!Detta är staden som skall straffas.Den är full av förtryck.
⁷ Som en källa låter vatten
välla fram,så låter den sin ondska välla ut.Om våld och förödelse
hör man där,sår och slag
är alltid inför mina ögon.
⁸ Låt varna dig, Jerusalem,så att jag inte vänder mig
ifrån digoch gör dig till en ödemark,till ett land där ingen bor.

⁹ Så säger Herren Sebaot:En efterskörd,
som på en vinstock,skall man bärga på kvarlevan
av Israel.Räck på nytt ut din hand,som när man plockar druvor från rankorna.
¹⁰ Till vem skall jag talaoch för vem skall jag vittna,
så att de hör?Deras öron är tillslutna*så att de inte kan höra.Herrens ord föraktas bland dem,de vill inte veta av det.

¹¹ Därför är jag fylld
av Herrens vrede,
jag orkar inte hålla den tillbaka.Töm ut den över barnen
på gatanoch över alla unga män
där de samlas.Både man och kvinna
skall drabbas,också den gamle
och den som fyllt sina dagars mått.
¹² Främlingar skall ta över
deras hus,deras åkrar och hustrur,ty jag vill räcka ut min hand mot dem som bor i landet,säger Herren.

¹³ Ty hög som låg,
alla söker de orätt vinning.
Både profet och präst,alla handlar de lögnaktigt.
¹⁴ De tar det lätt med att hela
mitt folks skadaoch säger: "Allt står väl till,
allt står väl till".Men allt står inte väl till.
¹⁵ De skall stå där med skam,ty de har bedrivit
avskyvärda ting.Ändå känner de ingen skamoch förstår inte att blygas.Därför skall de falla
bland dem som faller.När tiden kommer
att jag skall straffa dem,skall de komma på fall,
säger Herren.

¹⁶ Så säger Herren:"Ställ er vid vägarna och spana,fråga efter de urgamla stigarna.Fråga efter den goda vägenoch vandra på den,så skall ni finna ro för era själar."Men de svarade:
"Vi vill inte vandra på den."
¹⁷ När jag satte väktare över er
och sade:"Lyssna till ljudet från hornet", svarade de:"Vi vill inte lyssna."

¹⁸ Hör därför, ni hednafolk,lägg noga märke till,
du menighet,vad som sker bland dem.
¹⁹ Hör du jord:Se, jag skall låta olycka
drabba detta folk,frukten av deras tankar,eftersom de inte har lyssnat
på mina ordutan har förkastat min lag.
²⁰ Vad bryr jag mig om rökelseäven om den kommer från Saba,eller om bästa kalmus
från fjärran land?Era brännoffer
har jag inte behag tilloch era slaktoffer tycker jag inte om.

²¹ Därför säger Herren så:Se, jag skall lägga stötestenar framför detta folk,och på dem skall fäder och söner tillsammans snubbla,grannar och vänner förgås.

²² Så säger Herren:Se, ett folk kommer
från landet i norr,ett stort hednafolk reser sig
vid jordens yttersta ände.
²³ De bär båge och lans,de är grymma och skoningslösa.Deras röst är som havets dån,och på sina hästar rider de fram,rustade som kämpar till stridmot dig, du dotter Sion.
²⁴ Vi har hört ryktet om demvåra händer sjunker ner,ängslan griper oss,ångest som hos en barnaföderska.
²⁵ Gå inte ut på öppna fältetoch vandra ej på vägen,ty fiendens svärd är där
med skräck från alla sidor.
²⁶ Du, mitt folk, min dotter,
kläd dig i säcktyg,rulla dig i aska,höj sorgesång
som efter ende sonenoch håll bitter dödsklagan.Ty plötsligt kommer fördärvaren över oss.

²⁷ Jag har satt dig att pröva mitt folkoch gjort dig till en fast borg,för att du skall lära känna
och pröva deras vandel.
²⁸ Alla är de förhärdade upprorsmakare,som går med förtal,de är som koppar och järn.Alla handlar de fördärvligt.
²⁹ Blåsbälgen pustar,men ur elden kommer bara bly.All ytterligare rening är förgäves,de onda kan inte avlägsnas.
³⁰ "Förkastat silver" kallar man dem,ty Herren har förkastat dem.