Assyriens fall och Sions räddning

Kapitel 33

¹ Ve dig, du ödeläggare,*
som själv har gått fri
från ödeläggelse.
Ve dig, du plundrare,som själv har undgått
att bli plundrad.När du har slutat att ödelägga,skall du själv ödeläggas.När du har upphört att plundra,skall du själv plundras.

² Herre, var oss nådig,
vi väntar på dig.
Bli du vår* arm var morgon,vår frälsning i nödens tid.
³ För det väldiga dånet flyr folken,inför ditt majestät
skingras folkslagen.
⁴ Man skall förse sig med byte
från er,som när gräsmaskar förser sig.Så som gräshoppor störtar framkastar han sig över det.

⁵ Upphöjd är Herren,
ty han bor i höjden.
Han uppfyller Sion
med rätt och rättfärdighet.
⁶ Han skall vara din framtids
säkra grund,rik på frälsning,
vishet och kunskap.Herrens fruktan
skall vara Sions skatt.

⁷ Hör, deras hjältar klagar därute,fredsbudbärarna gråter bittert.
⁸ Vägarna är öde,
ingen går mer på stigarna.Han bryter förbund,
han föraktar städer,*han tar ingen hänsyn
till människor.
⁹ Landet sörjer och försmäktar,Libanon blygs och tynar bort,Saron har blivit lik en ödemark,Basans och Karmels skogar fäller sina löv.

¹⁰ Nu vill jag stå upp,
säger Herren,
nu vill jag resa mig upp,nu vill jag visa min höghet.
¹¹ Med halm går ni havande,
och ni föder strå.Er ande är en eld
som kommer att förtära er.
¹² Folken skall förbrännas till kalk,likt avhugget törne
skall de brännas upp i eld.
¹³ Ni som är långt borta,
hör vad jag har gjort.Ni som är nära,
lär känna min makt.
¹⁴ Syndarna i Sion blir förskräckta,bävan griper de gudlösa."Vem av oss kan härda ut
vid en förtärande eld?Vem av oss kan bo
vid en evig glöd?"
¹⁵ Den som vandrar i rättfärdighetoch talar vad rätt är,den som föraktar
det som vinns genom förtryckoch som avhåller sina händer
från att ta mutor,den som stoppar till sina öronför att inte höra om blodsgärningaroch sluter sina ögon
för att inte se det onda,
¹⁶ han skall bo på höjderna,klippfästen skall vara hans värn.Sitt bröd skall han få,vatten skall aldrig fattas honom.

¹⁷ En kung i sin skönhet
skall dina ögon se,
de skall blicka ut
över ett vidsträckt land.
¹⁸ Då skall ditt hjärta tänka tillbakapå förskräckelsens tid:"Var är nu skrivarna,var är skatteindrivarna,var är de som räknade tornen?"
¹⁹ Du slipper då se
det vildsinta folket,folket med obegripligt språksom ingen kunde förstå,vars stammande tungomålingen kunde tyda.

²⁰ Se på Sion, våra högtiders stad!Dina ögon skall skåda Jerusalem,en säker boning,ett tält som inte flyttas bort.Dess tältpinnar
skall aldrig ryckas upp,och av dess tältlinor
skall ingen enda brista.
²¹ Ty där skall Herren vara
i sitt majestät.Han skall vara för osssom floder och breda strömmar.Inget skepp med åror
skall där gå fram,inget mäktigt skepp
färdas däröver.
²² Ty Herren är vår domare.Herren är vår lagstiftare.Herren är vår konung.Han är den som frälsar oss.
²³ Dina tåg hänger slaka,de håller inte masten stadig,seglet är inte spänt.Då skall mycket rövat gods utskiftas,även de lama skall då ta byte.
²⁴ Och ingen av invånarna
skall säga: "Jag är sjuk."Folket som bor därhar fått sin synd förlåten.