Det stolta Babel faller

Kapitel 47

¹ Stig ner och sätt dig i stoftet,
du jungfru dotter Babel.
Sätt dig på jorden utan tron,du kaldeernas dotter,ty man skall inte mer kalla dig den fina och förnäma.

² Tag en kvarn och mal mjöl,
lägg av din slöja,
lyft upp släpet, blotta benen,
vada genom strömmarna.
³ Din nakenhet skall blottas,
din skam skall ses.Jag skall utkräva hämnd
och inte skona någon.
⁴ Vår återlösares namn
är Herren Sebaot,Israels Helige!

⁵ Sitt tyst och drag dig undan
i mörkret,
du kaldeernas dotter,ty du skall inte mer kallaskungarikenas drottning.
⁶ Jag blev vred på mitt folk,jag ohelgade min arvedeloch gav dem i din hand.Och du visade dem inget förbarmande.På gamla lät du ditt ok tynga hårt.
⁷ Du tänkte: "För alltid skall jag vara en drottning."Därför ville du inte ta dig i aktoch tänkte inte på slutet.

⁸ Hör nu detta,
du som lever i vällust,
du som sitter så trygg,du som säger i ditt hjärta:"Jag och ingen annan!Aldrig skall jag sitta som änka,aldrig veta av vad barnlöshet är."
⁹ Plötsligt skall båda dessa olyckor komma över dig,på en och samma dag:barnlöshet och änkestånd.I fullt mått
skall de komma över dig,trots mängden av dina trolldomskonster,trots dina besvärjelsers stora kraft.
¹⁰ Du förtröstade på din ondska och tänkte:"Ingen ser mig."Det var din vishet och din kunskap som förledde dig,och du sade i ditt hjärta:"Jag och ingen annan."
¹¹ Därför skall olycka
komma över dig,och du skall inte veta
varifrån den kommer.Fördärv skall falla över dig,du skall inte kunna avvärja det.Plötsligt skall ödeläggelse
komma över dig,när du minst anar det.

¹² Träd då fram
med dina besvärjelser
och dina många trolldomskonster,som du har tröttat ut dig med alltifrån din ungdom.Kanske kan du få hjälp,kanske kan du skrämma bort faran.
¹³ Du har arbetat dig trött
med dina många rådslag.Må nu de träda fram,må de rädda dig,
de som mäter upp himlenoch spanar i stjärnorna
och kungör månad för månadvad som skall komma över dig.
¹⁴ Se, de är som stråsom bränns upp i eld,de kan inte rädda sitt liv
ur lågornas våld.Det kommer inte att finnas någon koleld att värma sig framför,ingen brasa att sitta vid.
¹⁵ Så går det dem
som du tröttade ut dig med,dem som har bedrivit handel med dig sedan din ungdom.De drar bort var och en åt sitt håll,det finns ingen som räddar dig.