Profetens kallelse

Kapitel 6

¹ I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.² Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.³ Och den ene ropade till den andre:

"Helig, helig, helig
är Herren Sebaot,
hela jorden är full
av hans härlighet."

⁴ Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök.⁵ Då sade jag:

"Ve mig, jag förgås!Ty jag är en man
med orena läpparoch jag bor ibland ett folk
med orena läppar,och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."

⁶ Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret.⁷ Med det rörde han vid min mun och sade:

"När nu detta har rört
vid dina läppar,
har din missgärning tagits ifrån digoch din synd är försonad."

⁸ Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"⁹ Han sade: "Gå och säg till detta folk:

Ni skall höra och höra,
men inte förstå,
och ni skall se och se,
men inte begripa.
¹⁰ Förhärda detta folks hjärta,gör deras öron dövaoch deras ögon blinda,så att de inte ser med sina ögon,hör med sina öroneller förstår med sitt hjärtaoch vänder om och blir helade."

¹¹ Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:

"Till dess städerna blir ödeoch ingen bor i dem,husen blir utan folkoch landet ligger öde
och övergivet.
¹² Herren skall sända folket
långt bort,och ödsligheten skall bli stor
i landet.
¹³ När bara en tiondel är kvar i det,skall även den ödeläggas
som en terebint eller en ek,av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls.Den stubben skall vara
en helig säd."