Kapitel 37

¹ Vid sådant bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
² Lyssna noga till dundret
från hans röst,till dånet som går ut från hans mun.
³ Han sänder ut det
över hela himlen,sina blixtar till jordens ändar.
⁴ Efteråt ryter dånet,han dundrar med sin
väldiga röst,och på blixtarna spar han ejdå han låter sin röst höras.
⁵ Gud dundrar underbart
med sin röst,han gör stora och outgrundliga ting.
⁶ Snön befaller han:
"Fall ner till jorden!",och regnet:
"Fall tunga skurar av regn!"
⁷ På alla människors händer
sätter han ett insegel,så att alla skall lära känna
hans gärningar.
⁸ Vilddjuren drar då in
i sina gömslen,de blir kvar i sina hålor.
⁹ Stormen kommer
från sin kammare,och med nordanvinden följer köld.
¹⁰ Gud sänder frost
med sin andedräkt,och de vida vattnen fryser till.
¹¹ Han lastar skyarna med vätaoch sprider sina åskmoln
vida omkring.
¹² De driver i alla riktningar
efter hans rådslutoch utför allt vad han befaller dem på jordens yta.
¹³ Han låter dem komma
för att straffaeller för att gagna hans landeller för att visa hans godhet.

¹⁴ Lyssna till detta, du Job,stanna och ge akt
på Guds under!
¹⁵ Förstår du hur Gud styr democh hur han låter blixtarna
från sina moln lysa fram?
¹⁶ Förstår du lagen
för skyarnas jämvikt,den Allvises underverk,
¹⁷ hur dina kläder blir hetanär marken blir stilla
under sunnanvinden?
¹⁸ Kan du, med honom,
breda ut skyarna som ett valv,fast som en spegel
av gjuten metall?
¹⁹ Lär oss vad vi skall säga
till honom,för vårt mörkers skull
kan vi inte lägga fram något.
²⁰ Skall det kungöras för honom
att jag vill tala?Ingen begär väl att bli uppslukad?
²¹ Men inte kan någon nu
se på ljuset,strålande som det är i skyarna,sedan vinden har gått fram
och renat dem.
²² Från norr kommer en glans
av guld,ett fruktansvärt majestät
omger Gud.
²³ Den Allsmäktige kan vi ej finna,han är upphöjd i kraft och dom.Han kan inte kränka
sin stora rättfärdighet.
²⁴ Därför fruktar människorna honom.Han bryr sig inte om dem
som tycker sig vara visa.