Jobs svar på Bildads första tal

Kapitel 9

¹ Då tog Job till orda och sade:

² Jag vet mycket väl att det är så.Hur kan en människa
stå rättfärdig inför Gud?
³ Om hon vill gå till rätta
med honom,kan hon inte ge svar
på en sak bland tusen.
⁴ Hans hjärta är vist,
hans kraft är väldig,vem har trotsat honom
och ändå undkommit?
⁵ Han som flyttar berg
utan att någon vet det,och omstörtar dem i sin vrede,
⁶ han som får jorden att vackla
från sin platsoch dess pelare att bäva,
⁷ han som befaller solen
att inte gå uppoch förseglar stjärnorna,
⁸ han som ensam
spänner ut himlarnaoch skrider fram över havets rygg,
⁹ han som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnornaoch söderns stjärnbilder,
¹⁰ han som gör stora
och outgrundliga ting,under som ingen kan räkna.
¹¹ Se, han går förbi mig
utan att jag ser honom,han drar vidare
utan att jag märker det.
¹² Han griper sitt rov,
vem kan hindra honom?Vem kan säga till honom:
"Vad gör du?"
¹³ Gud håller ej tillbaka sin vrede.För honom måste Rahabs* följe böja sig.

¹⁴ Hur skulle jag kunna svara honom,välja ut ord inför honom?
¹⁵ Om jag än har rätt
kan jag inte svara,endast be min domare om nåd.
¹⁶ Om jag ropar och han svarar,så tror jag inte att han lyssnar till min röst.
¹⁷ Ty med storm straffar han migoch slår mig med sår på sår utan orsak.
¹⁸ Han låter mig inte hämta andan,utan mättar mig
med bedrövelser.
¹⁹ Gäller det styrka?Se, han är stark!Gäller det vad som är rätt?Vem vill ställa mig till svars?
²⁰ Om jag hade rätt
skulle ändå min mun fälla mig,om jag vore oskyldig
skulle han finna mig falsk.

²¹ Jag är oskyldig!Jag vill inte veta av mig själv,jag är trött på att leva.
²² Det går på ett ut, därför säger jag:Både den oskyldige
och den skyldige förgör han.
²³ Om en plåga bringar plötslig död,föraktar han de oskyldigas förtvivlan.
²⁴ Jorden är given
i de ogudaktigas hand.Han binder för ögonen
på dess domare,om det inte är han, vem är det då?

²⁵ Mina dagar rusar i väg
snabbare än en löpare,
de flyr bort
utan att ha sett någon glädje.
²⁶ De far förbi som vassbåtar,lik en örn som störtar ner
mot sitt byte.
²⁷ Om jag än säger: Jag skall glömma mitt bekymmer,låta sorgen fara och vara glad,
²⁸ så bävar jag dock
för alla mina kval,ty jag vet att du inte skall döma mig fri.
²⁹ Jag står där som skyldig,varför tröttar jag ut mig i onödan?
³⁰ Om jag än tvättar mig med snöoch renar mina händer med lut,
³¹ skall du ändå sänka mig ner
i pölenoch mina kläder skall avsky mig.

³² Ty han är ej en människa som jag,så att jag kan svara honom:"Vi går tillsammans till rätten."
³³ Det finns ingen
som kan döma mellan ossoch lägga sin hand på oss båda.
³⁴ Må han ta bort sitt ris från mig,så att skräcken för honom
inte förfärar mig.
³⁵ Då skall jag tala
utan att frukta för honom.Men så har jag det inte.