Liknelsen om såningsmannen

Kapitel 4

¹ Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden.² Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade:³ "Lyssna! En såningsman gick ut för att så.⁴ Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.⁵ En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord.⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort.⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd.⁸ Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."⁹ Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"
¹⁰ När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna.¹¹ Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,¹² för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse."

Liknelsens innebörd

¹³ Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls?¹⁴ Såningsmannen sår ordet.¹⁵ De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.¹⁶ De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det.¹⁷ Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.¹⁸ Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet,¹⁹ men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt.²⁰ Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
²¹ Han sade också till dem: "Inte går man väl in med ett ljus för att sätta det under skäppan* eller under bänken? Gör man det inte för att sätta det på ljushållaren?²² Det som är dolt måste bli uppenbarat, och det som är gömt måste komma i dagen.²³ Hör, du som har öron att höra med!"
²⁴ Och han sade: "Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.²⁵ Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har."

Liknelsen om den växande säden

²⁶ Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden.²⁷ Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur.²⁸ Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.²⁹ Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne."

Liknelsen om senapskornet

³⁰ Han sade också: "Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi använda för att beskriva det?³¹ Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden.³² Men när det har blivit sått, växer det upp och blir större än alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."³³ Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de ville lyssna.³⁴ Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

Jesus stillar stormen

³⁵ På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan."³⁶ De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med.³⁷ Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.³⁸ Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"³⁹ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.⁴⁰ Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"⁴¹ Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"