Jesus rider in i Jerusalem

Kapitel 21

¹ När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar² och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig.³ Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem."⁴ Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten:⁵ Säg till Sions dotter:* Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl.*⁶ Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem.⁷ De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.⁸ Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen.⁹ Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna,* Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!¹⁰ Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?"¹¹ Folket svarade: "Det är Profeten,* Jesus från Nasaret i Galileen."

Jesus i templet

¹² Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor¹³ och sade till dem: "Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus.* Men ni har gjort det till ett rövarnäste."
¹⁴ På tempelplatsen* kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem.¹⁵ När översteprästerna och de skriftlärda såg de under som han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de mycket upprörda¹⁶ och frågade honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig"?*¹⁷ Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.

Jesus förbannar fikonträdet

¹⁸ När Jesus tidigt på morgonen vände tillbaka till staden, blev han hungrig.¹⁹ Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig någonsin skall det växa frukt på dig." Och genast vissnade fikonträdet.²⁰ När lärjungarna såg det, blev de mycket förvånade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?"²¹ Jesus svarade dem: "Amen säger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara kunna göra det jag gjorde med fikonträdet. Ni skall också kunna säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske.²² Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror."

Frågan om Jesu fullmakt

²³ Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?"²⁴ Jesus svarade dem: "Också jag vill ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den, skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.²⁵ Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?" De överlade med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom?²⁶ Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet."²⁷ Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om de båda sönerna

²⁸ "Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård.²⁹ Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick.³⁰ Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte.³¹ Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni.³² Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

³³ Lyssna till en annan liknelse. En husbonde planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut en vinpress* och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort.³⁴ När skördetiden närmade sig, skickade han sina tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av avkastningen.³⁵ Men vingårdsarbetarna grep hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de.³⁶ Han skickade då ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde på samma sätt med dem.³⁷ Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son.³⁸ Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv.³⁹ Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.
⁴⁰ När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?"⁴¹ De sade till honom: "Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid."⁴² Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon?*⁴³ Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.⁴⁴ Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder."*
⁴⁵ Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade.⁴⁶ De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.