Israels förfall och nöd

Kapitel 7

¹ Ve mig!
Det är med mig
som när frukten är insamlad
om sommaren,som när efterskörden
efter vinbärgningen är slut.Ingen druvklase mer finns att äta,inget tidigt fikon
som jag har längtat efter.
² De fromma är försvunna
från jorden,ingen bland människorna är ärlig.Alla ligger de på lur efter blod,var och en vill fånga den andre
i sitt nät.
³ Deras händer är skickliga
att göra det onda.Fursten begär gåvoroch domaren mutor.Den mäktige kräver öppet
vad han har begär till.Så gör de gemensam sak.
⁴ Den bäste bland dem
är som ett törnsnår,den ärligaste värre än en törnhäck.Det kommer en dag
för dina väktare,din räkenskapsdag.Då grips de av förvirring.
⁵ Tro inte på någon vän,lita inte på någon förtrogen.För henne som vilar i din famnmåste du vakta din muns dörrar.
⁶ Ty sonen föraktar sin far,dottern trotsar sin mor,sonhustrun sin svärmor,och var och en har sin egen familj till fiender.

Israels upprättelse

⁷ Men jag, jag skall skåda
efter Herren,jag skall hoppas
på min frälsnings Gud.Min Gud skall höra mig.
⁸ Gläd dig inte över mig,
du min fiende.Om jag har fallit,
skall jag resa mig igen.Om jag sitter i mörkret,är Herren mitt ljus.
⁹ Eftersom jag har syndat
mot Herrenskall jag bära hans vrede,till dess att han tar sig an
min sak och skaffar mig rätt.Han skall föra mig ut i ljuset,och jag skall se
hans rättfärdighet.
¹⁰ Min fiende skall se detoch täckas av skam,han som sade till mig:"Var är nu Herren, din Gud?"Mina ögon skall se på honom,hur han trampas ner
som smuts på gatan.

¹¹ En dag skall dina murar
byggas upp.
På den dagen
skall dina gränser vidgas.
¹² På den dagen
skall man komma till digfrån Assur och från Egyptens städer,från Egypten och ända till floden,från hav till hav
och från berg till berg.
¹³ Men jorden skall bli en ödemarkför sina invånares skull.Det blir frukten
av deras gärningar.

Bön och lovsång

¹⁴ Vakta med din stav ditt folk,din arvedels hjord,som bor avskild i skogen,mitt i ett fruktbart land.Låt den gå i bet i Basan
och i Gileadsom under forna dagar.
¹⁵ Liksom i de dagar
då du drog ut ur Egyptens land,skall jag låta dem se
underbara ting.
¹⁶ Hednafolken skall se det
och komma på skam,med all sin makt.De skall lägga handen
på munnen,deras öron skall bli döva.
¹⁷ De skall slicka stoftet som ormar,likt markens kräldjur.Med bävan skall de överge
sina hålor,skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.För dig skall de frukta.

¹⁸ Vem är en Gud som du,som förlåter missgärningoch inte tillräknar överträdelseför kvarlevan av sin arvedel.Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,ty han har behag till nåd.
¹⁹ Han skall åter förbarma sig
över ossoch trampa på våra missgärningar.Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
²⁰ Du skall bevisa trofasthet
mot Jakoboch nåd mot Abraham,så som du med ed
lovade våra fäderi forntidens dagar.