Nineves övermod och straff

Kapitel 3

¹ Ve dig, du blodstad,
full av lögn,
uppfylld av våld,du som aldrig upphör att plundra!
² Hör, piskor smäller!Hör, vagnshjul dånar!Hästar jagar fram,vagnar rullar i väg.
³ Ryttare stormar fram,svärden ljungar
och spjuten blixtrar.Slagna i mängd och högar av lik,det är ingen ände på döda,man stupar över döda kroppar.
⁴ Allt detta på grund av det myckna horeri hon bedrev,den vackra horan,trolldomskonsternas mästarinna,hon som sålde folken
genom sitt horerioch folkstammar
genom sin trolldom.
⁵ Se, jag skall vända mig mot dig,säger Herren Sebaot.Jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikteoch låta folken se din nakenhetoch kungariken din skam.
⁶ Jag skall kasta avskyvärda ting på dig,låta dig bli föraktadoch göra dig till ett skådespel.
⁷ Och det skall skeatt var och en som ser digskall fly från dig och säga:"Nineve är ödelagt,vem har medlidande med henne?"Var kan jag finna tröstare åt dig?

⁸ Är du bättre än No-Amon,hon som tronade
vid Nilens strömmar?Vatten omgav henne,hon hade havet till valloch vatten till mur.
⁹ Nubien och Egypten
var hennes omätliga styrka,puteer och libyer var hennes hjälp.
¹⁰ Också hon fördes borti landsflykt och fångenskap,även hennes barn
blev krossade i alla gathörn.Man kastade lott
om hennes ärade män,och alla hennes stormän fängslades med kedjor.
¹¹ Också du skall bli druckenoch gömma dig,också du skall söka skydd
mot fienden.
¹² Alla dina fästen liknar fikonträdmed brådmogen frukt.När man skakar dem faller fikoneni munnen på den som vill äta.
¹³ Se, krigsfolket hos dig
är som kvinnor.Ditt lands portar står vidöppna
för dina fiender.Eld förtär dina bommar.

¹⁴ Ös upp vatten åt dig
för belägringen
och förstärk dina fästen.Stig ner i leran
och trampa i murbruket.Gör tegelformen stark.
¹⁵ Där skall elden förtära digoch svärdet utrota dig,det skall sluka dig
som gräsmaskar,även om du är talrik
som gräsmaskaroch förökar dig som gräshoppor.
¹⁶ Du har fler köpmän
än himlens stjärnor,fler än himlens stjärnor,som gräsmaskar plundrar deoch flyger sedan bort.
¹⁷ Dina furstar är som gräshoppor,dina befälhavare som gräshoppssvärmar.De stannar i häckarna en kall dag.När solen kommer fram
flyr de bortoch sedan vet ingen var de finns.

¹⁸ Dina herdar har slumrat in,du Assurs kung,dina förnäma män ligger i ro.Ditt folk är skingrat
uppe på bergen,och ingen samlar ihop det.
¹⁹ Det finns ingen läkedom
för din skada,oläkligt är ditt sår.Alla som hör vad som hänt digklappar i händerna över dig.Ty vem har inte drabbats av din ständiga ondska?