× 
 Från
 Till
 Metod

 


Kapitel 26

1 Som snö om sommaren
och regn vid skördetiden,
så passar inte heller ära
för en dåre.

2 Som sparven far sin kos
och svalan flyger bort,
så far en grundlös förbannelse förbi.

3 Piskan för hästen,
betslet för åsnan
och riset för dårars rygg!
4 Svara inte dåren
efter hans oförnuft,så att du inte själv blir honom lik.
5 Svara dåren efter hans oförnuft,annars anser han sig vara vis.
6 Den som sänder bud med en dåre,hugger fötterna av sig
och får dricka våld.
7 Kraftlösa är den lames ben,så också ordspråk i dårars mun.
8 Som att binda fast stenen
vid slunganär det att ge en dåre ära.
9 Som en törntagg i en drucken mans handär ett ordspråk i dårars mun.
10 Som en bågskytt som sårar alla,är den som lejer en dåre eller vem som än kommer förbi.
11 Lik en hund
som vänder om till sina spyor,är en dåre
som upprepar sin dårskap.
12 Ser du en man som är vis
i egna ögon,då finns mer hopp om dåren
än om honom.

13 Den late säger:
"Ett vilddjur är på vägen,
ett lejon på gatorna."
14 Dörren vänder sig
på sina gångjärn,den late vänder sig i sin säng.
15 Den late sticker handen i skålenmen ids ej föra den tillbaka
till munnen.
16 Den late tycker sig vara visareän sju som ger förståndiga svar.

17 Lik en som griper en hund
i öronen
är den som i förbifarten
lägger sig i andras gräl.

18 Lik en galning som slungar utbrandfacklor, pilar och död,
19 är den som bedrar sin nästaoch sedan säger:
"Jag skämtade bara."

20 När veden tar slut
slocknar elden,
när baktalaren är borta
upphör trätan.
21 Som kol krävs för glöd
och ved för eld,så underblåses kiv
av en trätgirig man.

22 Baktalarens ord är som läckerheter,de tränger ner i människans inre.

23 Som silverbeläggning
på ett trasigt lerkärl
är kärleksglödande läppar
och ondska i hjärtat.
24 Den som är hatisk
förställer sitt tal,i sitt hjärta bär han på svek.
25 Även om han gör sin röst behaglig, tro honom inte,sjufaldig vidrighet
finns i hans hjärta.
26 Hatet kan döljas med list,men hans ondska blir uppenbar
i församlingen.

27 Den som gräver en grop
faller själv däri,
den som vältrar undan en sten
får den över sig.

28 En falsk tunga hatar dem
som skadas av den,
en smickrande mun vållar fördärv.