Psalm 139

Herren vet allt

och är överallt

¹ För sångmästaren, en psalm av David.

Herre, du utrannsakar mig
och känner mig.
² Om jag sitter eller står, vet du det,du förstår mina tankar
fjärran ifrån.
³ Om jag går eller ligger,
utforskar du det,med alla mina vägar
är du förtrogen.
⁴ Innan ett ord är på min tunga,vet du, Herre, allt om det.
⁵ Du omsluter mig på alla sidoroch håller mig i din hand.
⁶ En sådan kunskap
är mig alltför underbar,den är så hög
att jag ej kan förstå den.

⁷ Vart skall jag gå för din Ande,vart skall jag fly för ditt ansikte?
⁸ Om jag far upp till himlen,
är du där,bäddar jag åt mig i dödsriket,
är du där.
⁹ Tar jag morgonrodnadens vingar,gör jag mig en boning
ytterst i havet,
¹⁰ skall också där din hand leda migoch din högra hand fatta mig.
¹¹ Om jag säger:
"Må mörker falla över migoch ljuset bli natt omkring mig",
¹² så är inte mörkret mörkt för dig,natten skall lysa som dagenoch mörkret vara som ljuset.

¹³ Du har skapat mina njurar,du sammanvävde mig
i moderlivet.
¹⁴ Jag tackar dig för att jag
är så underbart skapad.Ja, underbara är dina verk,min själ vet det så väl.
¹⁵ Benen i min kropp
var ej osynliga för dig,när jag formades i det fördolda,när jag bildades i jordens djup.
¹⁶ Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,de var bestämdainnan någon av dem
hade kommit.

¹⁷ Hur outgrundliga* är inte
för mig dina tankar, Gud,
hur stor är inte deras mångfald!
¹⁸ Skulle jag räkna dem
är de fler än sandkornen.När jag vaknar är jag ännu hos dig.

¹⁹ Gud, om du ändå ville döda
de ogudaktiga!
Låt de blodtörstiga vika ifrån mig,
²⁰ de som talar om dig
med svek i sinnet,de som har fört dina städer
i fördärv.
²¹ Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre?Skulle jag inte känna leda vid demsom står dig emot?
²² Jag hatar dem med starkaste hat,mina fiender har de blivit.

²³ Utrannsaka mig,
Gud, och känn mitt hjärta,
pröva mig och känn mina tankar.
²⁴ Se till om jag är på en olycksvägoch led mig på den eviga vägen.