Psalm 39

Inför döden och människans förgänglighet

¹ För sångmästaren, till Jedutun.* En psalm av David.

² Jag sade: "Jag vill ta mig i akt,så att jag inte syndar
med min tunga.Jag vill sätta ett lås för min mun,så länge den ogudaktige
är inför mig."
³ Jag blev stum och tyst.Jag teg, fjärran från det goda,och min plåga blev allt värre.
⁴ Mitt hjärta brann inom mig.Medan jag grubblade,brann det som en eld.Jag talade med min tunga:
⁵ " Herre, låt mig förstå
att mitt liv har ett slut,att det finns en gräns
för mina dagar,så att jag inser
hur förgänglig jag är.
⁶ Som en handsbredd
har du gjort mina dagar,min livslängd är som ett intet inför dig.Endast en vindfläkt
är människorna,hur säkra de än står. Sela.
⁷ Som en skugga
vandrar en man omkring,han oroar sig till ingen nyttaoch samlar på hög utan att veta vem som skall få det.

⁸ Men vad hoppas jag på, Herre?Till dig står mitt hopp.
⁹ Befria mig från alla mina överträdelser,låt mig inte bli smädad av dårar.
¹⁰ Jag tiger och öppnar ej min mun,ty det är du som har gjort det.
¹¹ Tag din plåga ifrån mig,för din hands aga går jag under.
¹² När du tuktar någon
för hans missgärning,förtär du likt malen
det han har kärt.Endast en vindfläkt
är människorna. Sela.

¹³ Hör min bön, Herre,lyssna till mitt rop.Tig inte vid mina tårar,ty en främling är jag hos dig,en gäst som alla mina fäder.
¹⁴ Vänd din blick ifrån mig,så att jag kan le igen,innan jag går bort
och ej mer finns till."