Psalm 62

En tröstepsalm

¹ För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av David.² Endast hos Gud
söker min själ sin ro,från honom kommer min frälsning.
³ Endast han är min klippa
och min frälsning,min borg, jag skall inte vackla.
⁴ Hur länge vill ni rasa
mot denne man,tillsammans slå ner honomsom om han vore en lutande vägg,en nerbruten mur?
⁵ De rådslår om att störta honom ner från hans höjd.De älskar lögn,med munnen välsignar de,men i sitt innersta förbannar de. Sela.⁶ Endast i Gud har du din ro,
min själ,ty från honom kommer mitt hopp.
⁷ Endast han är min klippa
och min frälsning,min borg, jag skall inte vackla.
⁸ Hos Gud är min frälsning
och min ära,min starka klippa,
min tillflykt har jag i Gud.
⁹ Förtrösta alltid på honom, du folk,utgjut era hjärtan för honom.Gud är vår tillflykt. Sela.

¹⁰ Människobarn är bara en vindpust,myndiga herrar fulla av lögn.I vågskålen är de för lätta,tillsammans väger de mindre
än luft.
¹¹ Lita inte på våldsätt inte ert hopp till stulet gods.Fäst inte hjärtat vid rikedom,även om den växer.

¹² En gång har Gud sagt det,två gånger har jag hört det:Hos Gud är makten,
¹³ och hos dig, Herre, är nåd.Du lönar var och en
efter hans gärningar.