Psalm 71

Bön om hjälp i ålderdomen

¹ Till dig, Herre,
tar jag min tillflykt,låt mig aldrig komma på skam.
² Rädda mig och befria mig
genom din rättfärdighet,vänd ditt öra till mig och fräls mig.
³ Var en klippa för mig
där jag kan bo,dit jag alltid kan komma,du som givit befallning
om min frälsning,du mitt bergfäste och min borg.

⁴ Min Gud, befria mig
ur den ogudaktiges våld,
ur den orättfärdiges
och förtryckarens hand.
⁵ Ty du är mitt hopp, Herre,min förtröstan, Herre,
allt ifrån min ungdom.
⁶ Du har varit mitt stöd
ända från moderlivet,du har förlöst mig
ur min moders liv,dig gäller alltid mitt lov.
⁷ Jag har blivit ett tecken för många,och du är min starka tillflykt.
⁸ Låt min mun vara full av ditt lov,hela dagen av din ära.
⁹ Förkasta mig inte
när jag blir gammal,överge mig inte
när min kraft tynar bort!
¹⁰ Ty mina fiender talar mot mig,de som vaktar på min själ rådslår med varandra och säger:
¹¹ "Gud har övergivit honom,förfölj och grip honom,det finns ingen
som räddar honom!"
¹² Gud, var inte långt ifrån mig!Min Gud, skynda till min hjälp!
¹³ Låt min själs fienderkomma på skam och gå under.Låt dem som önskar mig olyckahöljas i förakt och vanära.

¹⁴ Men jag skall alltid hoppasoch prisa dig, om och om igen.
¹⁵ Min mun skall förkunna
din rättfärdighet,din frälsning dagen lång,fastän jag inte har ord till fullo.
¹⁶ Jag skall komma i Herrens, Herrens väldiga kraft,jag skall prisa din rättfärdighet, endast din.
¹⁷ Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,och intill nu förkunnar jag
dina under.
¹⁸ Överge mig inte, Gud,när jag blir gammal och grå,inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar* för nya släkten,om din makt för alla
som skall komma.

¹⁹ Din rättfärdighet, Gud,
når upp till himlen.
Du som har gjort så stora ting,Gud, vem är dig lik?
²⁰ Du som har låtit oss se
så mycket av nöd och olycka,du skall åter göra oss levande,åter föra oss upp ur jordens djup.
²¹ Föröka du min storhetoch trösta mig igen,
²² så vill jag tacka dig
med spel på psaltareför din trofasthet, min Gud,jag vill lovsjunga dig till harpa,du Israels Helige.
²³ Mina läppar skall jubla,när jag lovsjunger dig,ja, min själ som du har friköpt.
²⁴ Min tunga skall hela dagentala om din rättfärdighet,ty de som önskade mig olyckakommer på skam
och måste blygas.