Psalm 77

Guds tidigare under ger tröst i nödens tid

¹ För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.

² Jag vill höja min röst till Gud
och ropa,
jag vill höja min röst till Gud,och han lyssnar till mig.
³ På nödens dag söker jag Herren,om natten är min hand uträckt och blir ej trött.Min själ vill inte låta sig tröstas.
⁴ Jag tänker på Gud och klagar,jag grubblar
ty min ande tynar bort. Sela.
⁵ Mina ögonlock håller du öppna,jag är full av oro
och kan inte tala.

⁶ Jag tänker på tider som varit,på år som för länge sedan flytt.
⁷ Om natten minns jag min sång.Jag grubblar i mitt hjärta,min ande tänker efter.
⁸ Skall då Herren förkasta för evigtoch aldrig mer visa nåd?
⁹ Är det slut med hans godhet
för alltid,har hans ord blivit till intet
för alla tider?
¹⁰ Har Gud glömt att vara nådig,eller har han i vredestängt inne sin barmhärtighet? Sela.
¹¹ Jag svarar: Detta är min plåga,att den Högstes högra hand
inte är som förr.

¹² Jag vill minnas Herrens gärningar,jag vill minnas dina forna under.
¹³ Jag vill begrunda
alla dina gärningaroch tänka på det du har gjort.
¹⁴ Gud, i helighet går din väg.Vilken gud är så stor som Gud?
¹⁵ Du är den Gud som gör under,du har uppenbarat din makt bland folken.
¹⁶ Med din arm har du återlöst
ditt folk,Jakobs och Josefs barn. Sela.

¹⁷ Vattnen såg dig, Gud,vattnen såg dig och bävade,själva djupen darrade.
¹⁸ Molnen göt ut strömmar
av vatten,skyarna lät höra sin röst,och dina pilar for omkring.
¹⁹ Din åska ljöd i virvelstormen,blixtar lyste upp världen,jorden darrade och bävade.
²⁰ Genom havet gick din väg,din stig genom stora vatten,och dina fotspår fann man inte.
²¹ Så förde du ditt folk
som en hjordgenom Moses och Arons hand.