Löftet om Isak

¹ När Abram var nittionio år* uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Allsmäktige*. Vandra inför mig och var fullkomlig. ² Jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig, och jag ska föröka dig mycket.”

³ Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: ⁴ ”Se, detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. ⁵ Därför ska du inte mer heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham,* för jag har gjort dig till far för många folk.*⁶ Jag ska göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar ska utgå från dig.

⁷ Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. ⁸ Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud.”

Omskärelse

⁹ Sedan sade Gud till Abraham: ”Du ska hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. ¹⁰ Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni ska hålla: Alla av manligt kön hos er ska omskäras*. ¹¹ Ni ska skära bort er förhud, och det ska vara tecknet på förbundet mellan mig och er. ¹² I generation efter generation ska ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från främmande folk och som inte är din ättling. ¹³ Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar ska omskäras. Mitt förbund ska vara på ert kött som ett evigt förbund. ¹⁴ Men en oomskuren, en av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren, han ska utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund.”

¹⁵ Och Gud sade till Abraham: ”Din hustru Saraj ska du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn ska vara Sara.*¹⁶ Jag ska välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag ska välsigna henne så att folkslag och kungar över folk ska komma från henne.” ¹⁷ Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log* och sade för sig själv: ”Ska det födas barn åt en man som är hundra år? Och ska Sara föda barn, hon som är nittio år?”

¹⁸ Och Abraham sade till Gud: ”Låt bara Ismael få leva inför dig!” ¹⁹ Men Gud sade: ”Nej, din hustru Sara ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Isak. Jag ska upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.

²⁰ Men också när det gäller Ismael har jag hört din bön. Jag ska välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han ska bli far till tolv hövdingar, och jag ska göra honom till ett stort folk. ²¹ Men mitt förbund ska jag upprätta med Isak, honom som Sara ska föda åt dig vid denna tid nästa år.”

²² När Gud hade talat färdigt med Abraham steg han upp från honom.

²³ Samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla som var födda i hans hus och alla som var köpta för pengar, alla av manligt kön bland hans husfolk, och skar bort deras förhud så som Gud hade sagt till honom. ²⁴ Abraham var nittionio år när han blev omskuren, ²⁵ och hans son Ismael var tretton år när han blev omskuren. ²⁶ På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna. ²⁷ Och alla männen i hans hus, både de som var födda i huset och de som var köpta för pengar från främmande folk, blev omskurna tillsammans med honom.